backsmörblomma
Ranunculus polyanthemos
Mer information om arten
Backsmörblomma är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt jordbruk, kanske redan under järnåldern. Den äldsta uppgiften är från Limön 1833 (Thedenius ms 1835). Arten finns fortfarande kvar på de flesta gamla lokaler men riskerar att försvinna om igenväxning och exploatering fortsätter. Ett tjugotal äldre lokaler är kända.
De vanligaste följearterna är skogsklöver (46%), hundäxing, smultron, rödsvingel, stenbär och luddhavre. Backsmörblomman blommar något senare än smörblomman. Blomningen börjar när ekorrbär, ängsnycklar och svärdslilja slår ut.

Ekologi

Backsmörblomma är en kalkgynnad ängsväxt. Arten växer helst i varma solexponerade backar och bryn i odlingslandskapet. Den ingår ofta i vegetationstypen ängshavretorräng och gynnas av måttligt bete eftersom den inte äts av boskapen. Backsmörblomman är relativt motståndskraftig mot igenväxning och klarar att överleva utan hävd en längre tid – i något fall även i uppväxande ungskog. Den förekommer sällsynt också i kulturskapade miljöer på kalkrik mark, t.ex. längs gamla banvallar och på slaggsten.

Variation

Arten domineras av underarten vanlig backsmörblomma, ssp. polyanthemos. Även underarten ängssmörblomma, R. polyanthemos ssp. ×polyanthemoides, har angivits för landskapet (Jonsell 2001).

Utbredning

Sällsynt (5% och 25 lokaler). Minskande.
karta