jordreva
Glechoma hederacea
Jordreva är en gammal kulturföljeslagare. Arten angavs första gången 1810 av Göran Wahlenberg som såg jordreva på »ängsbackar väster om Sörbykällan« i Gävle. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Spridda förekomster har också noterats från andra delar av landskapet, men troligen uppfattades den som för vanlig att rapportera.
Jordrevan hittas ibland i tät planterad granskog på gammal åkermark och även i annan igenväxningsskog i kulturens närhet. Arten tycks överlag ha god förmåga att leva kvar där den en gång fått fäste.
Vanliga följeväxter är maskrosor (22%), brännässla och revsmörblomma. Jordrevan blommar samtidigt med vitsippa, harsyra, hägg och gullviva.
Jordrevan hittas ibland i tät planterad granskog på gammal åkermark och även i annan igenväxningsskog i kulturens närhet. Arten tycks överlag ha god förmåga att leva kvar där den en gång fått fäste.
Vanliga följeväxter är maskrosor (22%), brännässla och revsmörblomma. Jordrevan blommar samtidigt med vitsippa, harsyra, hägg och gullviva.
Ekologi
Jordrevan är flerårig och övervintrar grön. Den sprids lokalt med krypande och rotslående stjälkar. Växten är knuten till kulturlandskapet och uppträder här i högst skiftande miljöer utan att någonstans vara riktigt vanlig. Den växer gärna öppet men kan å andra sidan överleva i djup skugga av stora buskar utan sällskap av andra arter. Jordrevan har stor förkärlek för gräsmattor i parker, på gårdstomter och i villa-trädgårdar. Den växer även i naturliga och gärna betade gräsmarker men verkar föredra näringsrikare mark. Trädgårdsutkast, tippar och grustag är andra exempel på platser där växten gärna visar sig.
Utbredning
Arten är ojämnt spridd och saknas i vissa trakter.
Vanlig (53% och 189 noterade lokaler).
Vanlig (53% och 189 noterade lokaler).
