Pilörten angavs som allmän eller tämligen allmän under tidigt 1800-tal. Den är säkerligen mycket gammal i landskapet och kom troligen in tidigt med människan. Möjligen är strandformen ursprunglig.
Arten har stor förkärlek för jordhögar, gödselstackar, åkerdiken, upplagsplatser och odlad mark av allehanda grödor. Detta framgår tydligt av följearterna där åkerspärgel (43%) är vanligast, följd av svinmålla (31%), gatkamomill, trampört och hampdån.
I naturliga miljöer har växten bara hittats på stränder. Vid havet är de flesta fynden gjorda i anslutning till tångvallar eller fågelgödslade hällkar. Vid sötvatten hittas den ibland på fasta stränder vid näringsrika sjöar och vattendrag – ofta på betade strandängar eller vid badplatser.