Knölklockan är förvildad från odling. Den rapporterades första gången 1848 och angavs då som sällsynt kring Gävle, men 1863 uppgavs den förekomma flerstädes. Arten uppgavs av H.W. Arnell (1902) vara gammal och allmänt odlad eller förvildad vid herrgårdar men sällsynt vid bondgårdar. Knölklockans rötter är ätliga och blir i god jord stora som morötter. Arten har förr odlats som grönsak men det är osäkert om sådan odling förekom i landskapet.
De vanligaste följearterna är röllika (30%), stormåra och kvickrot. Knölklockan börjar blomma med rosor, olvon och linnea men huvudelen av blomningen sker med mjölkört, åkervädd och gulmåra.