knölklocka
Campanula rapunculoides
Mer information om arten

Knölklockan är förvildad från odling. Den rapporterades första gången 1848 och angavs då som sällsynt kring Gävle, men 1863 uppgavs den förekomma flerstädes. Arten uppgavs av H.W. Arnell (1902) vara gammal och allmänt odlad eller förvildad vid herrgårdar men sällsynt vid bondgårdar. Knölklockans rötter är ätliga och blir i god jord stora som morötter. Arten har förr odlats som grönsak men det är osäkert om sådan odling förekom i landskapet.
De vanligaste följearterna är röllika (30%), stormåra och kvickrot. Knölklockan börjar blomma med rosor, olvon och linnea men huvudelen av blomningen sker med mjölkört, åkervädd och gulmåra.

Ekologi

Knölklocka är en framgångsrik, ljusälskande och torktålig kulturmarksväxt. Den trivs i urbana miljöer som landsvägskanter, åkerrenar, banvallar, industriytor, tippar och allehanda skräpmarker kring bebyggelse. Arten blir lätt ett svårutrotat ogräs i trädgårdar. Knölklockan gynnas av omrörning och schaktning eftersom en stor del av spridningen sker med fragment av det vittförgrenade rotsystemet. I enstaka fall har arten hittats i skogsmark men aldrig i sluten skog och alltid med koppling till kulturen. Vid något tillfälle har etablering på havsstrand noterats.

Utbredning

Vanlig (57% och 200 noterade lokaler). Ökande.
karta