liten blåklocka
Campanula rotundifolia
Det är oklart om liten blåklocka har några naturliga växtplatser i landskapet. Troligen finns dock sådana på hällar eller branter av kalk eller grönsten, möjligen också på sandiga åsslänter i vissa lägen. Arten har dock tveklöst fått sin huvudsakliga spridning med kulturen. Den har tidigare kallats »fingerborg« i Järbo och »klockartoppa« i Årsunda.
De vanligaste följeslagarna är röllika (38%), rödven, smultron, bockrot, prästkrage och gulmåra. Liten blåklocka blommar något senare än stor blåklocka men samtidigt med skogsklocka, mjölkört, älggräs, gulmåra och rödklint.
De vanligaste följeslagarna är röllika (38%), rödven, smultron, bockrot, prästkrage och gulmåra. Liten blåklocka blommar något senare än stor blåklocka men samtidigt med skogsklocka, mjölkört, älggräs, gulmåra och rödklint.
Ekologi
Liten blåklocka trivs bäst på magra, torra och soliga växtplatser med låg växtlighet. Den har små oansenliga bladrosetter som lätt förbises. Typiska växtplatser är torrängsbackar, gårdstun, ogödslade gräsmattor, hällmarker av grönsten eller kalk, banvallar, grus-vägar och solexponerade åsslänter. Liten blåklocka är en av karaktärsarterna i det gamla odlingslandskapet. Så mycket som en fjärdedel av alla registreringar är gjorda på naturliga fodermarker. Den tillhör de växter som vandrat ut i skogen med fäboddriften. Fortfarande dröjer många blåklockor kvar i skogen till minne av skogsbetet.
Variation
Vitblommiga exemplar har noterats på flera ställen.
Utbredning
Mycket vanlig (100% och 997 noterade lokaler).