Skavfräken är en ursprunglig växt knuten till skogslandskapet. Arten kallades förr »skäfte« eller »skavgräs«. Den är troligen lika vanlig nu som under 1800-talet.
Skavfräken är känslig för dikning och andra åtgärder som kan påverka grundvattenförhållandena. Den kan dock ibland gynnas av kulturpåverkan och förekommer ofta i vägskärningar genom sandavlagringar, i grustag och på gamla banvallar uppbyggda av sand. Den kan också vandra in i ängar och övergivna odlingar om markförhållandena är passande.
De vanligaste följeväxterna i skog är gran (47%), vitsippa, liljekonvalj, stenbär, piprör och blåsippa. De flesta registreringarna har gjorts i kalkrika miljöer där arter som ask, stor låsbräken och guckusko kan ingå i sällskapet.
Ekologi
Utbredning
Förkärleken till kalk och isälvsmaterial framgår av kartan.
Vanlig (55% och 275 noterade lokaler).
Lokaler
hybrider
Hybriden älvfräken, E hyemale × variegatum, har påträffats vid åtminstone två tillfällen: Valbo, Utåker, i grustag 1976 (G Eriksson enl Lindberg 1979); Hille, Iggön, i gammalt litet grustag 1980 (G Degelius & SAh i GB).
