fårtunga
Anchusa arvensis
Mer information om arten
Fårtunga är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten är ursprunglig i Sydeuropa och har troligen spritts norrut med odling. Den uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863 utan att några växtplatser angavs. Bara ett tiotal gamla preciserade lokaler är kända. Troligen har arten varit ganska ovanlig i landskapet som helhet men ändå betydligt vanligare än idag. Kemisk ogräsbekämpning, tätare säd och minskat åkerbruk på lätta jordar har troligen drabbat arten hårt.
De vanligaste följeväxterna är åkerspärgel (61%), gatkamomill, åkerviol, pilört, lomme, skatnäva och kvickrot.

Ekologi

Fårtungan är ett ettårigt åkerogräs. Arten är ljuskrävande och konkurrenssvag. Den trivs bäst på grusig och sandig åkerjord och förekommer sällan på leriga jordar. Växten hittas oftast i kanterna av åkrarna och i ytor med felslagen gröda. Den har i likhet med de flesta ogräs också påträffats på tippar, jordhögar, industritomter och brukningsvägar i odlingslandskapet.

Utbredning

Fårtungan förekommer ofta mycket sparsamt och bara några växtplatser med mer än 100 plantor har hittats.
Sällsynt (8% och 26 lokaler). Minskande.
karta