Fårtunga är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt åkerbruk. Arten är ursprunglig i Sydeuropa och har troligen spritts norrut med odling. Den uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1848 och 1863 utan att några växtplatser angavs. Bara ett tiotal gamla preciserade lokaler är kända. Troligen har arten varit ganska ovanlig i landskapet som helhet men ändå betydligt vanligare än idag. Kemisk ogräsbekämpning, tätare säd och minskat åkerbruk på lätta jordar har troligen drabbat arten hårt.
De vanligaste följeväxterna är åkerspärgel (61%), gatkamomill, åkerviol, pilört, lomme, skatnäva och kvickrot.