Sötkörsbär är förvildad från trädgårdar och parker. Det enda äldre preciserade fyndet är från 1945 då arten samlades av Erik Almquist vid Hyttön i Hedesunda (belägg i UPS). Arten förekommer också kvarstående vid ödegårdar men den var förr ovanlig i odling. H.W. Arnell, som studerade allmogens trädgårdar vid 1800-talet slut, anger den som odlad endast från Högbo och herrgårdarna i Hammar-by och Vi.
Sötkörsbär sprids lätt av fåglar och blir som utvuxen ett ganska stort träd. Arten anses ursprunglig i Sydsverige och förvildad i Mellansverige. Bigarråer är en förädlad form av sötkörsbär.