frossört
Scutellaria galericulata
Mer information om arten

Frossörten är ursprunglig. Den uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten vid 1800-talets mitt och Arnell (1924b) bedömde den som tämligen allmän i landskapet som helhet. Växten har troligen inte nämnvärt förändrat sin utbredning eller förekomst sedan dess.
Dess uppträdande präglas dock av fröspridningen med vatten. Frossörten hittas t.ex. ofta på ruttnande vass eller annat ilandflutet driftmaterial vid sjöstränder eller på tidvis översvämmade fuktängar och i lövrika strandskogar. Arten kan växa i yttersta kanten av gungflyn vid kalkrika tjärnar eller i kantzoner av näringsrika strandvassar men också i skvalpzonen på fasta sten- och blockstränder. Den förekommer inte på havsstränder men gärna i utsötade och isolerade vikar eller i fuktiga albårder ovan den egentliga havsstranden. Frossörten är oftast fåtalig och har inte noterats i stora bestånd.
Vanliga följeväxter är vattenmåra (30%), älggräs, kråkklöver, topplösa, kärrviol, åkermynta och revsmörblomma. Frossörten börjar blomma samtidigt med bland annat älggräs och mjölkört.

Ekologi

Frossört är flerårig. Den förökas både med frön och med underjordiska utlöpare. Växten har vårtiga frukter med luftfylld vävnad anpassade för spridning med vatten. De kan även kastas ut kortare sträckor med hjälp av de kvarstående styva stjälkarna och det skedformade fodret. Frossörten är i första hand en strandväxt som växer på fuktig mark vid sjöar och vattendrag. Arten är vanligast vid något näringsrikare vatten och saknas vid sura skogstjärnar och myrgölar. Den kan växa både öppet och i skugga av videsnår eller gles skog och även långt från öppet vatten. Tidvis vattenfyllda svackor och otydliga bäckstråk i skogen är exempel på sådana växtplatser.

Utbredning

Mycket vanlig (91% och 524 notera-de lokaler).
karta