andmat
Lemna minor
Mer information om arten

Andmat är ursprunglig. Växten angavs som allmän i Gävletrakten vid mitten av 1800-talet. Arten kan under 1900-talet ha gynnats av näringsrikare vatten men missgynnats av igenväxning och mindre öppet vatten i odlingslandskapet. Tidigare kända lokaler och fynd under inventeringen har samma utbredning vilket kan tolkas som att artens förekomst är ganska oförändrad.

De vanligaste följeväxterna är svalting (21%), kråkklöver, sjöfräken, bredkaveldun och topplösa. Vanliga följeslagare är också sprängört, vattenbläddra, dyblad och hästsvans. Andmat är vanlig längs kusten men förekommer bara i utsötade miljöer. Arten saknas helt i näringsfattiga skogstjärnar och i myrar. Växten anses sällan blomma och sätta frukt men detta har inte studerats under inventeringen. Andmat övervintrar med vilande flytande skivor eller som knoppar bland sjunkna blad.

Ekologi

Andmat lever på ytan av lugnflytande eller stillastående vatten. Växten har stark vegetativ förökning och bildar karaktäristiska gröna mattor av bladskivor. Den är näringskrävande men något mer anspråkslös än övriga andmatsarter. Eftersom växten lever fritt på vattenytan trivs den bra i syrefria vattensamlingar som hällkar och avloppsdiken. Arten är mest antecknad från diken men förekommer i allehanda näringsrika småvatten som branddammar, korvsjöar, kanaler eller isolerade tjärnar och gölar vid havet. I större näringsrika sjöar hittas andmat mest i skyddade lägen innanför vassarna eller i vindskyddade laguner och andra luckor i vegetationen. Växten förekommer också i vattensamlingar i alkärr och i gråvidesnår.

Utbredning

Vanlig (54% och 262 lokaler).
karta