Ryltåg är ursprunglig. Arten anges som tämligen allmän i äldre referenser från landskapet. Den har troli-gen gynnats av utbyggnaden av vägnätet på samma sätt som myrtåg.
Ryltåg är starkt kulturgynnad men förekommer också naturligt på stränder. Stortåg är särskilt typisk för skyddade havsstrandängar med sötvattenutflöden och pålagring av gyttja och finsediment. Den kan bilda bårder i den nedre delen av den öppna stranden, vanligen i anslutning till agnsävbältet ovanför blåsäv och havssäv. Ryltåg växer även i rinnande vatten, både i naturliga orörda bäckar och åar och i rensade och uträtade vattendrag. Ofta finns den på rörliga grunda sandbottnar men även på bottnar av dy eller på grövre material som block och krossad slaggsten. Liknande växtplatser ses också vid större och något näringsrika sjöar. Den stora mängden förekomster finns emellertid i kulturlandskapet längs blöta vägdiken, vid vattensamlingar i grustag, längs åkerdiken, i körspår på hyggen etc. Några fynd har också gjorts i rotvältor, vilket kan bero på att arten finns i fröbanken.
De vanligaste följearterna är veketåg (17%), vägtåg, ältranunkel, harstarr, stjärnstarr, revsmörblomma, knagglestarr, trådtåg, gråstarr, knapptåg, blodrot, myrtåg och mannagräs.