skogssäv
Scirpus sylvaticus
Skogssäven är en ursprunglig art som uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863. Arnell (1924b) angav den som tämligen allmän i landskapet. Växten har expanderat starkt sedan skogsbete och slåtter upphört.
Skogssäven är också vanlig vid näringsrikare stränder. Särskilt omtyckta är bäckraviner, sandiga strandbrinkar och avsnörda meanderslingor men även sanka sjöstränder (gärna vid sänkta sjöar i odlingslandskapet) och strandvassar är vanliga växtplatser. Bestånd av skogssäv finns ofta i rikare sumpskog, som klibbalkärr och i gråal- och björksumpskog som ofta uppkommit på gamla fuktängar. Arten drar nytta av kalavverkning genom ökat ljus – kanske underlättar hjulspår och andra markskador nyetablering.
Den i särklass vanligaste följeväxten är älggräs (32%) följd av revsmörblomma, topplösa, kabbleka, kärrviol, vattenmåra, strandlysing, flädervänderot och grenrör. Skogssäven blommar samtidigt som linnea, topplösa och gul svärdslilja.
Skogssäven är också vanlig vid näringsrikare stränder. Särskilt omtyckta är bäckraviner, sandiga strandbrinkar och avsnörda meanderslingor men även sanka sjöstränder (gärna vid sänkta sjöar i odlingslandskapet) och strandvassar är vanliga växtplatser. Bestånd av skogssäv finns ofta i rikare sumpskog, som klibbalkärr och i gråal- och björksumpskog som ofta uppkommit på gamla fuktängar. Arten drar nytta av kalavverkning genom ökat ljus – kanske underlättar hjulspår och andra markskador nyetablering.
Den i särklass vanligaste följeväxten är älggräs (32%) följd av revsmörblomma, topplösa, kabbleka, kärrviol, vattenmåra, strandlysing, flädervänderot och grenrör. Skogssäven blommar samtidigt som linnea, topplösa och gul svärdslilja.
Ekologi
Skogssäv är flerårig. Det mesta av bladen vissnar på vintern men de nedre delarna av bladskott-en övervintrar gröna. Arten har mycket effektiv vegetativ förökning med underjordiska utlöpare och bildar ofta täta artrena bestånd. Den växer fuktigt och helst på något näringsrikare platser. Växten föredrar sandiga jordar men även lera, torv eller andra finkorniga jordar, som ger plats för de krypande jordstammarna. Skogssäven växer både öppet och i gläntor i skogen. I skugga bildar den ofta bladmattor utan att blomma. Växten är något kulturgynnad och förekommer rikligt i anslutning till kulturbygden. Den vanligaste biotopen är kanske diken både i kanten till odlad mark och i skogen. Arten breder gärna ut sig efter upphörande odling och fyller ut fuktiga inägor och gamla slåtterängar med sina omfattande bladmattor.
Utbredning
Arten har en sydlig tendens i utbredningen och förekommer mer sparsamt i den magra och höglänta skogsbygden i nordväst.
Mycket vanlig (92% och 675 noterade lokaler). Ökande.
Mycket vanlig (92% och 675 noterade lokaler). Ökande.
