Skogsvicker är en mångårig storvuxen ärtväxt som breder ut sig liggande och klängande över annan vegetation. Arten har ett djupgående rotsystem med en förvedad och grenad jordstam där nya sidoskott anläggs. Den växer öppet eller i halvskugga och utvecklas bäst på hyggen, i bryn och i gles skog. Skogsvickern föredrar väldränerad, frisk, gärna något kalkpåverkad skogsmark. Den växer oftast på sluttande mark, gärna i vägslänter eller bergsluttningar. Arten förekommer i lundartad granskog och blandskog av lågörttyp, ofta i samma miljöer som blåsippa men också i öppen skog bland gräs och örnbräken. Skogsvickern är i någon mån gynnad av modernt skogsbruk som levererar stora ytor med öppen skogsmark. Den verkar också spridas längs skogsvägnätet och körvägar på hyggen. Skogsvickern sprids även efter E4 och andra större landsvägar. I odlingslandskapet finner man arten i igenväxande hagmarker och skogsbryn mot öppen mark. Den förekommer inte på stränder eller i permanent våta miljöer.

Arten har en sydlig eller sydöstlig utbredning i Sverige. Den är vanligast i östra delen av landskapet men saknas helt på öarna längs kusten, troligen på grund av ofullbordad spridning.
Vanlig (67% och 433 noterade lokaler). Ökande?