rödklöver
Trifolium pratense
Mer information om arten
Rödklöver är en gammal kulturföljeslagare som troligen kommit in med tidigt jordbruk. Arten har länge ingått i vallfröblandningar och utgör fortfarande en av de viktigaste vallväxterna i lantbruket. Den angavs som allmän i ängar och backar redan under tidigt 1800-tal. Rödklöver kallades förr »sötgubbär« i Hille och »oltoppa« i Järbo.
De vanligaste följeväxterna till rödklöver är röllika (35%), maskrosor, rödven, vitklöver, prästkrage och kråkvicker. Rödklöver börjar blomma samtidigt som hundkäx och linnea. Blomningen kan pågå långt in på hösten.

Ekologi

Rödklöver är flerårig och övervintrar med en grön rosett. Den har en kraftig pålrot men saknar utlöpare och har därför ingen vegetativ förökning som skogsklöver. Rödklöver förekommer i samma miljöer som skogsklöver men är mer ljus- och näringskrävande. Arten är också starkare knuten till kulturlandskapet och förekommer inte lika ofta i igenväxande odlingsmarker och gläntor i skogen. Rödklöver är en vanlig gräsmarksart som ofta ingår i välskötta hagar och ängar men i betydligt mindre utsträckning än skogsklöver. Arten förekommer desto mer i kulturskapade gräsmarker och inte minst i vägkanter alltifrån landsvägar ner till gräsklädda brukningsvägar. Även grusplaner, oskötta gräsmarksremsor, åkerrenar, gårdstun, ladugårdsbackar samt rena stadsmiljöer och industritomter är typiska växtplatser. Rödklöver ingår i kulturmarkernas fröbank och fröna uppges kunna gro efter en hundraårig frövila. En liten men intressant andel av alla noteringar (1%) är gjorda på havsstränder, i de flesta fall i strandens övre del och i ganska skyddade lägen.

Variation

Flera olika odlade former förekommer men dessa har inte studerats under inventeringen. Individer med vita blommor har noterats vid något tillfälle.

Utbredning

Mycket vanlig (100% och 1515 note-rade lokaler).