kaukasiskt fetblad
Phedimus spurius
Denna prydnadsväxt har sitt ursprung i Kaukasus, norra Iran och nordöstra Turkiet. Kaukasiskt fetblad angavs av Arnell (1902) som en gammal och ofta odlad prydnadsväxt på kyrkogårdar och ibland vid mindre gårdar.
Med gammal avser Arnell att den funnits i odling »i minst ett århundrade, troligen i flera århundraden«. Den första svenska uppgiften om förvildning är dock från 1870 och växten kan rimligen inte ha funnits i odling före 1800-talets början. Att den uppfattas som gammal beror troligen på att den snabbt spreds genom odling. Växten är idag det mest spridda och oftast kvarstående fetbladet i landskapet.
Med gammal avser Arnell att den funnits i odling »i minst ett århundrade, troligen i flera århundraden«. Den första svenska uppgiften om förvildning är dock från 1870 och växten kan rimligen inte ha funnits i odling före 1800-talets början. Att den uppfattas som gammal beror troligen på att den snabbt spreds genom odling. Växten är idag det mest spridda och oftast kvarstående fetbladet i landskapet.
Ekologi
Kaukasiskt fetblad är flerårig och förökas med liggande rotslående stjälkar. Den förmår inte fröså sig men kan framgångsrikt expandera med sitt reviga växtsätt. Arten är dessutom härdig och långlivad där den odlats. Den har främst planterats på kyrkogårdsmurar och andra stenmurar. Växten hittas nu som kvarstående på ödetomter, gamla stationsområden, i vägkanter, på slaggstenshögar och berghällar i anslutning till bebyggelse. En del fynd har också gjorts i gamla grustag, där den nog främst hamnat med trädgårdsutkast. I det stora hela är dock växten knuten till kulturen och oförmögen att sprida sig ut i den vilda naturen.
Utbredning
Växten är ofullständigt rapporterad.
Sällsynt (7% och 17 lokaler).
Sällsynt (7% och 17 lokaler).