blåmunkar
Jasione montana
Blåmunkar är en sentida inkomling som på senare år etablerat sig längs större vägar och järnvägar. Den är en sydlig art som här befinner sig utanför sin normala utbredning som når upp till Mälaren. En liten förekomst hittades vid Storsjön i Årsunda socken 1985. Ytterligare två fynd har därefter gjorts. Det är möjligt att arten bara är tillfällig i landskapet.
Ekologi
Blåmunkar växer söderut ofta på mager öppen och gärna sandig eller grusig mark i kulturlandskapet. I Gästrikland har den bara setts på grusiga platser vid vägar och järnvägar. Arten börjar blomma samtidigt som linnea och nyponros.
Utbredning
Mycket sällsynt (3 lokaler i 3 rutor).
Lokaler
1. Årsunda, Hedåsen, på åsen genom Storsjön mellan hus 318 och 320, 13H3a 6717350 1552050, i vägkant, upptäckt av Håkan Jansson 1985, ca 25 individer 1989 (PST), senare försvunnen.
2. Gävle, Johanneslöts trafikplats vid avfarten från E4, 13H5e 6728702 1570445, mest i halvöppet grus, efter flera slänter, i mängder 2010 och senare (Inga-Greta Andersson mfl).
3. Hamrånge, Norrsundets bangård, 14H1e 6758208 1572607, bangård på grus, 42 blommande ex på 10 m2 2006 (G Nyström).
2. Gävle, Johanneslöts trafikplats vid avfarten från E4, 13H5e 6728702 1570445, mest i halvöppet grus, efter flera slänter, i mängder 2010 och senare (Inga-Greta Andersson mfl).
3. Hamrånge, Norrsundets bangård, 14H1e 6758208 1572607, bangård på grus, 42 blommande ex på 10 m2 2006 (G Nyström).