Spindelblomster är flerårig. Växten kan föröka sig vegetativt genom sidoskott (Lindman 1926) från den grunt liggande jordstammen. Arten är helt oberoende av kalk och har små krav på näring. Den är uttorkningskänslig och hos oss starkt knuten till fuktig mossig granskog. Spindelblomster gynnas av rörligt markvatten och hittas ofta i vitmossa i små surdråg, översilade bergsluttningar eller källbäckar i skogen. Även bäckraviner är typiska tillhåll för arten. Flera förekomster har även hittats i hedartad mossig kalkbarrskog. Många lokaler innehåller gammal skog med tjocka humustäcken. Inga lokaler har hittats i ungskog och arten har nog mycket svårt att överleva på hyggen. Några exempel finns också på lokaler i starkt sluttande glest skogbeväxta kärr och ytterligare fler i mossig sumpskog.

Arten är ofta ganska sparsam. På några lokaler har dock omkring 100 plantor noterats. Den är säkert något underrepresenterad genom att den försvinner tidigt och är lätt att gå förbi. Spindelblomster är vanligast i den kuperade nordvästra delen av landskapet men den har också något rikare förekomst längs kusten än på slättlandet innanför.
Mindre vanlig (30% och 110 noterade lokaler). Minskande.