sårläka
Sanicula europaea
Mer information om arten
Sårläkan är ursprunglig. Den angavs som sällsynt i Gävletrakten 1848 och 1863. Det först rapporterade fyndet är från Eskön och signerat Carl Johan Hartman och Claes Östling 1810. Sammanlagt finns 27 gamla fyndplatser.
Det vanligaste sällskapet är dock blåsippa (50%) följt av piprör, gran, stenbär, skogsviol och vitsippa. Sårläkan blommar under högsommaren samtidigt som linnea, rosor och nattviol.

Ekologi

Sårläkan är en flerårig fröspridd skogsväxt med tjocka övervintrande rosettblad. Frukterna är försedda med krokhår och sprids med djur. Arten är kalkkrävande och knuten till frisk eller fuktig mullrik skogsmark. Den kan växa både öppet och i sluten skog. Skogens ålder och trädslagsblandning verkar inte ha så stor betydelse. Det viktigaste är markförhållandena med genomsilande kalkrikt grundvatten som skapar bördig mullrik jord. Arten återfinns ofta i blockfria, plana svackor som bildar artrika örtstråk mellan ris-dominerade moränryggar. Sårläkan tillhör ett av de mest krävande inslagen i kalkbarrskog och ädellövskog av lågörttyp och förekommer ofta tillsammans med andra kalkväxter som vårärt, lungört, underviol, myska och nästrot.

Utbredning

Arten är sydlig och blir norrut alltmer kustbunden. Den finns även på kalköarna utanför Gävle och växer här bland annat i strändernas löv-bårder – bland annat på Orarna där den lokalt är mark-täckande över stora ytor. Sårläkan är mycket sällsynt norr om Gästrikland men når ändå Gnarp i norra Hälsingland.
Mindre vanlig (18% och 123 noterade lokaler).
karta