Raggmyskgräset är flerårigt. Det bildar ofta ganska stora, huvudsakligen vegetativa bestånd med hjälp av tunna under-jordiska utlöpare från den krypande jordstammen. Raggmyskgräset har med ett par undantag enbart påträffats längs Dalälvens stränder. Arten växer här i övre delen av svämzonen och ofta just ovanför den egentliga stranden. Arten föredrar finkorniga, något fuktiga jordar av svämlera eller andra sediment men växer också på friska moränstränder. Den växer öppet eller i gles strandlövskog. Många lokaler – kanske nästan alla – har ingått i forna slåtterängar längs älvens stränder. Arten har troligen gynnats av slåttern men tycks klara sig ganska bra trots utebliven hävd och viss igenväxning till lövskog.

Förekomsterna har registrerats som underarten älvmyskgräs, ssp. hirta, som bland annat utmärks av hängande grenar. De tre underarterna är dock mycket snarlika och möjligen kan även ryskt myskgräs, ssp. praetermissa, eller nordmyskgräs, ssp. arctica, finnas i landskapet.

Växten är ganska vanlig längs Dalälven och ersätter här i stort sett doftmyskgräset. Ett par isolerade fynd finns också från andra delar av landskapet.
Sällsynt (8% och 42 lokaler).

lokaler (utanför dalälven)
1. Torsåker, Torstjärn, 13G1f 6709160 1527280, vägkant i rikområde, flera hundra ex 1994, bestämd till älvmyskgräs, ssp. hirta, av ThK (Risberg 2008).
2. Årsunda, Bovik, Fäbodholmen, 13H3b, torr skogsmark 1983 (LKI i eget herb, !PST).
3. Gävle, Lövgrund, Sörhamnsudden, 13H7h 6737155 1589736, havsstrandäng 1999 (GBA & BHE, !PST).