fältveronika
Veronica arvensis
Fältveronikan är en sedan länge kulturspridd art som saknar naturliga växtplatser i landskapet. Det första fyndet är från 1833 då växten antecknades från odlade ställen i Gävle av K.F. Thedenius. Fältveronikan verkar vara ungefär lika vanlig nu som för 150 år sedan då den angavs förekomma flerstädes i Gävletrakten.
Typiska följeslagare är maskrosor (37%), sandnarv, lomme, femfingerört och röllika. Fältveronikan blommar i maj, ofta samtidigt med majveronika och lomme. Fruktkapslarna öppnar sig bara i fuktigt väder och fröna kan sköljas ut vid regn.
Typiska följeslagare är maskrosor (37%), sandnarv, lomme, femfingerört och röllika. Fältveronikan blommar i maj, ofta samtidigt med majveronika och lomme. Fruktkapslarna öppnar sig bara i fuktigt väder och fröna kan sköljas ut vid regn.
Ekologi
Fältveronikan är en ettårig ört som gror på hösten och övervintrar grön. Den är en solälskande och mycket konkurrenssvag kulturmarksväxt. Fält-veronikan behöver blottad jord för att kunna etablera sig och gynnas starkt av omrörning av marken. Växten hittas därför ofta intill husväggar, i slänter och torrfläckar i gräsmattor där vegetationen bränns bort under sommaren. Andra typiska miljöer är grusgångar, kyrkogårdar, hällar, torrbackar och betesmarker. Fältveronikan förekommer ibland som beskedligt ogräs i trädgårdsland och åkerkanter. Arten tycks bilda fröbank och har i flera fall dykt upp efter grävning, plöjning och bränning.
Utbredning
Mindre vanlig (33% och 121 noterade lokaler).
