getväppling
Anthyllis vulneraria
Getväppling är inkommen med människan i historisk tid. Det första fyndet gjordes i Gävle hamn 1833 av K.F. Thedenius. Arten har på senare år spritt sig i ökad omfattning längs större vägar. Den kan delvis ha kommit in med gräsfröinsåningar längs vägslänter.
Ekologi
Getväppling är en två- eller flerårig art. Den är ljuskrävande och ganska konkurrenssvag. Arten trivs bäst på öppen mark med blottad mineraljord. Getväpplingen kan också växa i välskötta natur-betesmarker men i Gästrikland är den en utpräglad vägkantsväxt. Den förekommer även längs banvallar, bangårdar och i industriområden där det finns stora ytor naket grus eller krossten. Den kan uppträda i stor mängd och tycks ofta bli trogen de platser där den funnit fäste.
Variation
Flera kontrollbestämda förekomster tillhör underarten stor getväppling, ssp. carpatica, men även liten getväppling, ssp. vulneraria, har påträffats under inventeringen.
Utbredning
Sällsynt (12% och 33 lokaler). Ökande.
