dyblad
Hydrocharis morsus-ranae
Mer information om arten

Det är svårt att avgöra om dyblad kommit in i landskapet i sen tid eller om den är ursprunglig men levt undanskymd. Första uppgiften är från Hillesjön och publicerad av Fredrik Dahlstedt 1916. Ytterligare ett par lokaler tillkom under 1970-talet. Märkligt nog finns inga gamla uppgifter från Dalälvsområdet där arten nu är mycket vanlig. (Den saknades även i huvudfåran på Upplandssidan enligt Almquist 1929 men hade enstaka förekomster i avrinningsområdet på Hebysidan.) Till de redan under 1800-talet väl undersökta sjöarna Trösken, Rudsjön och Kastsjön har arten sannolikt kommit med timmerrännorna från Dalälven. Växten har uppenbarligen ökat starkt de senaste 100 åren.

Den oftast noterade följeväxten är sjöfräken (45%) följd av jättegröe, andmat och sprängört.

Ekologi

Dyblad lever fritt flytande på vattenytan. Växten är i regel skildkönad men blommar sällan och sätter inte frukt hos oss. Den förökas och sprids enbart vegetativt. Både nya plantor och övervintringsknoppar bildas på utlöpare från basen av rosetterna. Dyblad är ganska näringskrävande och troligen också kalkgynnad. Den förekommer i vegetationsrika sjöar och lugnflytande vattendrag. Arten är vindkänslig och utvecklas bäst i små skyddade vattenytor – gärna i strandkanten innanför vassarna, i laguner mellan vassruggarna eller invävd i glesa starrvassar. Den kan även ses i diken, kanaler och gölar i anslutning till större vatten. Växten förekommer bara i sött vatten.

Utbredning

Mindre vanlig (16% och 77 noterade lokaler). Ökande.

Lokaler

Äldre uppgifter
Gävle, Karskär, Kastsjön 1975 (G Eriksson enl Lindberg 1979); Hille, Hillesjön, dike som mynnar i N änden (Dahlstedt 1916); Valbo, Trösken vid Fleräng (P Olrog enl Lindberg 1979); Tröskens utlopp (G Eriksson enl Lindberg 1979).
karta