Idegran är ursprunglig. Den uppgavs första gången 1824 från Grinduga bys skog och Idmuren i Valbo. Av allt att döma har två lokaler varit kända. Hartman anger 1863 både Idmuren och Ivåsmyren i Kubbo. Idegranen fridlystes 1934 för att undvika att grenar beskars till kransbindning m.m. Trots detta minskade den dramatiskt. 1957 fanns på den ena lokalen 18 exemplar varav två av dem var 3 m höga. 1983 befanns de största exemplaren döda med kvarsittande bruna barr. Även små idegranar hade dött, men två individer hade skjutit nya gröna grenar från marken, 4–6 dm långa. De levande idegransresterna har därefter inhägnats och kontrollerats vart tredje år. De levande grenarna var 2005 1,5 respektive 1,8 m långa.