östersjötåg
Juncus balticus
Mer information om arten
Östersjötåg är ursprunglig. Arten angavs som sällsynt på havsstränder i Gävletrakten vid 1800-talets mitt. Ett tiotal gamla lokaler är kända. Några lokaler i Gävles närhet var försvunna redan på 1800-talet och arten verkar utgången på ytterligare någon av de gamla lokalerna. I övrigt finns inga tecken på någon generell minskning.
Mycket sällsynt har växten påträffats på fuktig kalkrik mark innanför kusten.

Ekologi

Östersjötåg är en flerårig art. Den har kraftig vegetativ förökning med grova krypande jordstammar och bildar ibland täta bestånd. Arten är nästan uteslutande en havsstrandsväxt. Den återfinns oftast på breda och flacka strandavsnitt, vanligen kring rödsvingelbältet i den övre delen av den öppna stranden. Underlaget växlar från klippor och grovstenig morän till sand eller finsediment. På många lokaler finns utströmning av sött grundvatten. Detta kan vara en anledning till att arten sällan hittas på de mindre skären där grundvattenutströmning saknas. De vanligaste följeslagarna är helt vanliga havsstrandsarter som kråkvicker (67%), strätta, rödsvingel, fackelblomster, älggräs och höskallra. Vid sötvattenpåverkan tillkommer ofta blåtåtel.

Utbredning

Vanlig längs kusten och mycket sällsynt i inlandet (68% av kustrutorna och 30 lokaler).

Lokaler

Lokaler (i inlandet)
1. Valbo, Idmuren, Grinduga, 13G4g 6724050 1532850 (koordinater osäkra), 1989 (PST, !S Snogerup).
2. Långhäll, Gästrikeleden, 13H3g 6719773 1583867, barrskog, i fuktstråk intill gammal körväg och glänta 2001 (PST, !S Snogerup).
3. Grinduga, lergrop vid vägen mot Matyxsjön 1964 (LEr enl Lindberg 1979).
4. Harnäsbadet, 13H5f 6726411 1584384, sandig sjöstrand, tillsammans med plattsäv 2013 (PST).
karta