majsmörblommor (sektionen)
Ranunculus auricomus
Majsmörblommorna utgör ett komplex av småarter som har könlös fröförökning (apomixis). Det omfattar drygt 600 beskrivna arter i Norden. Att majsmörblommorna är apomikter och kan uppdelas i småarter upptäcktes först på 1930-talet, och den första större nordiska monografin kom långt senare (Marklund 1961). Äldre tiders botanister intresserade sig därför nästan enbart för den iögonfallande Ranunculus elatior. 22 beskrivna småarter har belagts från landskapet, och ytterligare en listas här. Gruppen är i det närmaste outredd, och torde kunna omfatta ett hundratal arter varav många är obeskrivna. Granskningen och sammanställningen av landskapets majsmörblommor har gjorts av Stefan Ericsson.
Majsmörblommorna omfattar både arter som är ursprungliga i landskapet och sådana som kommit in med kulturen. De angavs som vanliga i tidigare botaniska arbeten från landskapet.
Former av lundsmörblommor är mest uppmärksammade under inventeringen. De flesta registrerade fynden hör till den särskilt storvuxna Ranunculus elatior. Nyligen har ytterligare en lundsmörblomma, R. imitans, påvisats i örtrik skog vid Gysinge och Grönsinka i sydligaste Gästrikland.
Under inventeringen gjordes åtta registreringar av mellansmörblommor, men eftersom gruppen uppvisar stor variation och delvis beskrivs felaktigt i flororna måste de flesta betraktas som osäkra. Avsaknaden av helt utslagsgivande karaktärer gör att egentliga majsmörblommor med få, stora blad med få inskärningar, eller med tänder på stjälkbladsflikarna, ofta förväxlas med mellansmörblommor. Därför har endast belagda fynd accepterats. Två småarter som räknats som mellansmörblommor har dock bekräftats från landskapet, Ranunculus platycolpoides och den obeskrivna R. stipitatus. Några särpräglade former, bland annat från Torsåker, ser ut att kunna vara andra obeskrivna arter.
Nedan listas samtliga beskrivna småarter som belagts eller listats från Gästrikland och den obeskrivna R. stipitatus eftersom det är den oftast påträffade mellansmörblomman. För varje småart anges antingen antalet lokaler per socken som den belagts från, eller för de sällsyntaste, närmare fynddata. Om inte annat anges räknades småarten tidigare till de egentliga majsmörblommorna.
Insamlingarnas fördelning i tid och rum är mycket ojämn. Nästan allt relevant material har insamlats i söder av två specialister, John Axel Nannfeldt och Erik Julin. I norr och väster har mycket lite samlats.
Majsmörblommorna omfattar både arter som är ursprungliga i landskapet och sådana som kommit in med kulturen. De angavs som vanliga i tidigare botaniska arbeten från landskapet.
Former av lundsmörblommor är mest uppmärksammade under inventeringen. De flesta registrerade fynden hör till den särskilt storvuxna Ranunculus elatior. Nyligen har ytterligare en lundsmörblomma, R. imitans, påvisats i örtrik skog vid Gysinge och Grönsinka i sydligaste Gästrikland.
Under inventeringen gjordes åtta registreringar av mellansmörblommor, men eftersom gruppen uppvisar stor variation och delvis beskrivs felaktigt i flororna måste de flesta betraktas som osäkra. Avsaknaden av helt utslagsgivande karaktärer gör att egentliga majsmörblommor med få, stora blad med få inskärningar, eller med tänder på stjälkbladsflikarna, ofta förväxlas med mellansmörblommor. Därför har endast belagda fynd accepterats. Två småarter som räknats som mellansmörblommor har dock bekräftats från landskapet, Ranunculus platycolpoides och den obeskrivna R. stipitatus. Några särpräglade former, bland annat från Torsåker, ser ut att kunna vara andra obeskrivna arter.
Nedan listas samtliga beskrivna småarter som belagts eller listats från Gästrikland och den obeskrivna R. stipitatus eftersom det är den oftast påträffade mellansmörblomman. För varje småart anges antingen antalet lokaler per socken som den belagts från, eller för de sällsyntaste, närmare fynddata. Om inte annat anges räknades småarten tidigare till de egentliga majsmörblommorna.
Insamlingarnas fördelning i tid och rum är mycket ojämn. Nästan allt relevant material har insamlats i söder av två specialister, John Axel Nannfeldt och Erik Julin. I norr och väster har mycket lite samlats.
Ekologi
Majsmörblommor föredrar fuktig, öppen mark med mullrik eller lerig jord. De flesta verkar vara oberoende av kalk men trivs bäst i lite näringsrikare miljöer. Många majsmörblommor är knutna till odlingslandskapet och gruppen som helhet är tydligt hävdgynnad och missgynnas av igenväxningen av odlingslandskapet. Större mängder majsmörblommor förekommer nästan bara i betesmarker eftersom de ratas av betande djur. De trivs också på övergivna åkrar och gräsmarker, vid gamla gårdar, tomter, fäbodvallar och i gräsmattor i parker. Man hittar dem även på stränder av större vatten, särskilt på fuktängar vid Dalälven. Majsmörblommor finns också i skogen, ibland i lundartade lövrika skogar, men mest i glesa strandnära skogar som tidigare utgjort slåtteräng eller odlingsmark.
Variation
Tidigare räknades majsmörblommornas småarter som underarter, vilka i sin tur fördes till någon av fyra arter. Dessa kan på sin höjd betraktas som morfologiska grupper men erkänns inte längre som arter. Tre av dem finns representerade i Gästrikland – egentliga majsmörblommor, Ranunculus auricomus, mellansmörblommor, R. fallax, och lundsmörblommor, R. cassubicus. Indelningen har följts under inventeringen trots att man numer anser grupperna oegentliga.
Utbredning
Vanlig (81% och 432 lokaler).
Lokaler
1. R acrifolius
Österfärnebo (2); Torsåker (3); Valbo (2); Gävle (9); Ockelbo (1).
2. R agynophorus
Uppgavs av Julin (1980) från Gästrikland utan närmare angivelse. I en lokalförteckning till uppsatsen som förvaras på Riksmuseet specificeras lokalen till Torsåker, Kratte masugn 1974 (E Julin). Är detta rätt är det landets nordligaste fynd, men inget belägg har kunnat återfinnas. Artens status i landskapet är alltså osäker.
3. R amoenoviridis
Gävle, Bäckebrobäcken 1965 (JA Nannfeldt i UPS).
4. R bottnicus
Gävle, Gavleån ovanför Tolvfors kraftverk 1964 (JA Nannfeldt i S och UPS).
5. R brunnescens
Gävle, 1 km VSV Vall 1964 (JA Nannfeldt i UPS).
6. R crassiusculus
Valbo, Flerängshagen 1881 (RHn i UPS); Gävle, Gävle 1881 (CO Schlyter i UPS).
7. R defectus
Valbo, Ön, O om Mackmyra 1967 (JA Nannfeldt i LD och UPS).
8. R elatior
Den »klassiska« lundsmörblomman, som är spridd och lokalt riklig i området söder om Gävle. Nästan alla de 33 registreringar av »lundsmörblomma« från florainventeringen hör till denna storvuxna art. R elatior växer på mullrik jord i lundar och övergivna ägor. Den kan växa både öppet och i sluten skog. Samtliga tidigare belagda fynd av lundsmörblommor (först från Fleräng i Valbo 1841 av CJ Hartman) hör också till denna art. De grans-kade beläggen fördelar sig enligt följande: Valbo (10); Gävle (9); Ockelbo, vid bruksdammen i Jädraås 1978 (S Ericsson i UME).
9. R holanthus
Österfärnebo (1); Torsåker (1); Valbo (2); Gävle (3); Hille (1); Ockelbo (3).
10. R imitans
Ny för Gästrikland. En lundsmörblomma som huvudsakligen förekommer i örtrik skogsmark. Förekomsten i landskapet var väntad då den finns längs Dalälven i Dalarna och i nordvästra Uppland. Österfärnebo, Grönsinka, Ulvkisbosjön SSV Sjöänget, 12G7i 6688059 1544105, örtrik björkskog, rikligt och flerstädes 2013 (PST, belägg i UME); Gysinge, SSV Fiskarängsholmarna, 12H6c 6682664 1560926, fuktskog i kanten av lövkärr 2013 (PST, belägg i UME).
11. R inconspectus
Ockelbo, parken vid Vi bruk 1967 (S-O Jansson i GB).
12. R lacer
Gävle, Gävle 1837 (KF Thedenius i S).
13. R lepidus
Gävle, Lövudden 1964 (JA Nannfeldt i UME och UPS).
14. R marklundii
En i södra Sverige vida spridd art med nordgräns i Gästrikland. Förväxlas ibland med mellansmörblommor. Österfärnebo (3); Torsåker (3); Ovansjö (1); Valbo (1); Gävle (5).
15. R multipartitus
Gävle, mellan järnvägen och Pingeltorpet 1941 (JA Nannfeldt i LD).
16. R obtusulus
Österfärnebo (1); Torsåker (1); Högbo (1); Valbo (1); Gävle (1); Ockelbo (2).
17. R oligandrus
Österfärnebo (1); Torsåker (3); Valbo (1); Hamrånge (1).
18. R pilipes
Valbo, Fleräng 1876 (RHn i UPS).
19. R platycolpoides
Ny för Gästrikland. En mellansmörblomma som i Sverige tidigare endast var känd från Uppland och Södermanland. Torsåker, Högståsen, vid gammal banvaktarstuga 1995 (PST i UME).
20. R pulchridentatus
Österfärnebo (1); Årsunda (1); Valbo (1); Gävle (3); Hamrånge (1).
21. R pullus
Österfärnebo (2); Valbo (1); Gävle (7).
22. R rotundellus
En egentlig majsmörblomma som ofta misstolkas som en mellan-smörblomma. Torsåker, Gammelstilla, gamla hyttan 1972 (E Julin i GB, LD, S, UME och UPS).
23. R stipitatus ined
Ny för Gästrikland. En obeskriven art som av Nannfeldt räknades som en mellansmörblomma. Tidigare samlad från sydöstra Dalarna och nordöstra Västmanland. Österfärnebo, Djupmurs 1994 (DIN i UME); Grönsinka SSV Sjöänget 2013 (PST i UME); Gysinge, Krokiga smedjan 2013 (PST i UME); Österbor, Fältvävars fäbod 2000 (G Hedkvist i UME); Hedesunda, ödetomt 300 m S kyrkan 1997 (PST i UME); Torsåker, Gammelstilla 1921 (A Valentin i UPS); Ovansjö, Storvik 1892 (K Brandt i UPS).
Österfärnebo (2); Torsåker (3); Valbo (2); Gävle (9); Ockelbo (1).
2. R agynophorus
Uppgavs av Julin (1980) från Gästrikland utan närmare angivelse. I en lokalförteckning till uppsatsen som förvaras på Riksmuseet specificeras lokalen till Torsåker, Kratte masugn 1974 (E Julin). Är detta rätt är det landets nordligaste fynd, men inget belägg har kunnat återfinnas. Artens status i landskapet är alltså osäker.
3. R amoenoviridis
Gävle, Bäckebrobäcken 1965 (JA Nannfeldt i UPS).
4. R bottnicus
Gävle, Gavleån ovanför Tolvfors kraftverk 1964 (JA Nannfeldt i S och UPS).
5. R brunnescens
Gävle, 1 km VSV Vall 1964 (JA Nannfeldt i UPS).
6. R crassiusculus
Valbo, Flerängshagen 1881 (RHn i UPS); Gävle, Gävle 1881 (CO Schlyter i UPS).
7. R defectus
Valbo, Ön, O om Mackmyra 1967 (JA Nannfeldt i LD och UPS).
8. R elatior
Den »klassiska« lundsmörblomman, som är spridd och lokalt riklig i området söder om Gävle. Nästan alla de 33 registreringar av »lundsmörblomma« från florainventeringen hör till denna storvuxna art. R elatior växer på mullrik jord i lundar och övergivna ägor. Den kan växa både öppet och i sluten skog. Samtliga tidigare belagda fynd av lundsmörblommor (först från Fleräng i Valbo 1841 av CJ Hartman) hör också till denna art. De grans-kade beläggen fördelar sig enligt följande: Valbo (10); Gävle (9); Ockelbo, vid bruksdammen i Jädraås 1978 (S Ericsson i UME).
9. R holanthus
Österfärnebo (1); Torsåker (1); Valbo (2); Gävle (3); Hille (1); Ockelbo (3).
10. R imitans
Ny för Gästrikland. En lundsmörblomma som huvudsakligen förekommer i örtrik skogsmark. Förekomsten i landskapet var väntad då den finns längs Dalälven i Dalarna och i nordvästra Uppland. Österfärnebo, Grönsinka, Ulvkisbosjön SSV Sjöänget, 12G7i 6688059 1544105, örtrik björkskog, rikligt och flerstädes 2013 (PST, belägg i UME); Gysinge, SSV Fiskarängsholmarna, 12H6c 6682664 1560926, fuktskog i kanten av lövkärr 2013 (PST, belägg i UME).
11. R inconspectus
Ockelbo, parken vid Vi bruk 1967 (S-O Jansson i GB).
12. R lacer
Gävle, Gävle 1837 (KF Thedenius i S).
13. R lepidus
Gävle, Lövudden 1964 (JA Nannfeldt i UME och UPS).
14. R marklundii
En i södra Sverige vida spridd art med nordgräns i Gästrikland. Förväxlas ibland med mellansmörblommor. Österfärnebo (3); Torsåker (3); Ovansjö (1); Valbo (1); Gävle (5).
15. R multipartitus
Gävle, mellan järnvägen och Pingeltorpet 1941 (JA Nannfeldt i LD).
16. R obtusulus
Österfärnebo (1); Torsåker (1); Högbo (1); Valbo (1); Gävle (1); Ockelbo (2).
17. R oligandrus
Österfärnebo (1); Torsåker (3); Valbo (1); Hamrånge (1).
18. R pilipes
Valbo, Fleräng 1876 (RHn i UPS).
19. R platycolpoides
Ny för Gästrikland. En mellansmörblomma som i Sverige tidigare endast var känd från Uppland och Södermanland. Torsåker, Högståsen, vid gammal banvaktarstuga 1995 (PST i UME).
20. R pulchridentatus
Österfärnebo (1); Årsunda (1); Valbo (1); Gävle (3); Hamrånge (1).
21. R pullus
Österfärnebo (2); Valbo (1); Gävle (7).
22. R rotundellus
En egentlig majsmörblomma som ofta misstolkas som en mellan-smörblomma. Torsåker, Gammelstilla, gamla hyttan 1972 (E Julin i GB, LD, S, UME och UPS).
23. R stipitatus ined
Ny för Gästrikland. En obeskriven art som av Nannfeldt räknades som en mellansmörblomma. Tidigare samlad från sydöstra Dalarna och nordöstra Västmanland. Österfärnebo, Djupmurs 1994 (DIN i UME); Grönsinka SSV Sjöänget 2013 (PST i UME); Gysinge, Krokiga smedjan 2013 (PST i UME); Österbor, Fältvävars fäbod 2000 (G Hedkvist i UME); Hedesunda, ödetomt 300 m S kyrkan 1997 (PST i UME); Torsåker, Gammelstilla 1921 (A Valentin i UPS); Ovansjö, Storvik 1892 (K Brandt i UPS).
