åkervinda
Convolvulus arvensis
Åkervindan har kommit in med kulturen, troligen med tidigt jordbruk. Linné anger den som ett synner-ligen svårt åkerogräs men från landskapet finns få uppgifter som tyder på detta. Arten angavs första gången 1810 från Gävle av Carl Johan Hartman och Claes Östling. I Gävletraktens växter 1848 beskrivs den som sällsynt. Totalt är tio gamla fyndplatser kända och art-en är fortfarande sällsynt.
Ekologi
Åkervinda är en krypande och klängande flerårig ört. Arten bildar långa djupgående underjordis-ka utlöpare vilket förr gjorde den till ett svårt rotogräs. Den förökar sig ofta vegetativt med avbrutna rotdelar. Åkervindan är ljusälskande och växer bara på öppen, gärna kalkrik, kulturmark. Den har mest hittats längs gamla banvallar, vägkanter, grustag och i öppen torr gräsmark i kulturlandskapet. Åkervindan växer ofta tillsammans med gråbo, stormåra, kvickrot och åkertistel.
Utbredning
Arten är sydlig och betydligt vanligare längre söderut.
Sällsynt (8% och 25 lokaler). Minskande?
Sällsynt (8% och 25 lokaler). Minskande?
