revsmörblomma

Allm. i allsköns frisk–fuktig jord. I åkrar- och trädgårdar kan den vara ett besvärligt ogräs.

Allmän

Revsmörblomma är ursprunglig. I naturlig vegetation växer den kvävegynnade arten främst i nitratrika biotoper som källor och källfloden samt i ganska blöta, ibland översilade, småkärr i både löv- och blandskogar. Revsmörblomman är mycket kulturgynnad, bl a betesgynnad, och saknas sällan i mer eller mindre fuktiga betesmarker, på åker- och vägkanter, i trädgårdar och på ruderatmarker.

842 Ranunculus repens L.

Within this polymorphic species a great many varieties are distinguished. Originating from Eurasia, the species is widely spread as weed over large areas of the world. With its present distribution the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 234 and map 225). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 164.

Gammal bofast art.

Trivialart

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Perenn, rosettbärande, 1–5 dm hög ört med böjliga utlöpare som slår rot vid lederna och bildar nya rosetter. Rosettblad i grunden 3-delade med skaftad mittdel (“skaft mitt i bladet”). Varje del sedan åter 3-flikad (kan även vara delade på nytt). Saknar stipler. Blomstänglarna har små, strödda blad. Blommorna är ca 2–3 cm breda, gula och 5-taliga, med räfflade blomskaft och “tätslutande” foderblad. Fruktsamlingen är en klotformad samling nötter med krokig näbb.

Revsmörblomma är vanlig som ogräs och i många fuktiga miljöer. Den bildar ofta massbestånd på fuktiga ängar, t ex trädesängar. Bestånden har på håll en något mer orange nyans än den hos vanlig smörblomma. Den förekommer även i fuktig skog av många slag.

Förväxlingsrisk:
Andra flikbladiga smörblommor (Ranunculus) saknar utlöpare. Av dessa har dessutom majsmörblommor (R. auricomus agg.) kransar av smala, inbördes lika bladflikar kring förgreningarna, knölsmörblomma (R. bulbosus) (Götaland och Svealand) och sydsmörblomma (R. sardous) (mest Skåne, Öland och Gotland) nedåtböjda foderblad, och smörblomma (R. acris) blomskaft utan räfflor och blad med oskaftad mittflik.
Vitsippa har 3 kransställda, flikiga hylleblad (liknar vanliga blad) strax ovan mitten på stängeln, som i övrigt är bladlös.
Revfingerört (Potentilla repens) (Götaland och Svealand) har också böjliga utlöpare, men bladen är 5-flikiga och saknar stipler.

Revsmörblomma växer på fuktig och relativt näringsrik mark på bar jord eller i föga sluten vegetation. I skogsmark finns den i småkärr och vid källor samt i örtrik löv- och barrsumpskog. På stränder (både vid havet och vid sötvatten) bildar den ofta en distinkt bård på driftvallar. Den kulturgynnade arten är mycket vanlig på låglänta och fuktiga betesmarker, på mossodlingar, i dikeskanter, kring gårdar (gärna vid gödselstäder), på vägkanter, fuktiga stigar och utfyllnadsmark. I fuktängar och åkrar med dålig dränering omger den våtare fläckar med kärrkavle Alopecurus geniculatus.

Arten är ett besvärligt ogräs på åkrar och i trädgårdar. Om den uppträder i mängd på vallåkrar och skörden ensileras kan detta innebära en viss risk för att kreaturen blir förgiftade.

Revsmörblomma växer på fuktig–våt, ofta näringsrik mark. I störda miljöer med öppen jord tolererar den torrare markförhållanden. Som ursprunglig växer den i skogskärr och fuktiga skogar, på stränder, vid källor och sällsynt är den funnen i alvarvätar. Men vanligen hittar man den som kulturföljeslagare i fuktiga åkrar, diken, vattenhål, friska betesmarker, vägkanter, trädgårdsland, fuktiga gräsmattor och ruderatmiljöer (jordtippar).

Revsmörblomma är mycket vanlig över hela Öland. Endast på delar av Stora Alvaret är det lite glesare mellan fynden. Växten har förmåga att ockupera lämpliga miljöer i odlingslandskapet och upplevs av många trädgårdsodlare som ett besvärligt ogräs.

Revsmörblomma varierar mycket i utseende men det är främst kopplat till förhållanden på växtplatsen. När den växer som ogräs blir plantorna nedliggande, kala, med långa utlöpare och djupt flikade blad. När revsmörblomma växer i naturliga miljöer har den blad som är håriga och mindre flikade, plantorna kan vara rent gröna, högresta och med en ihålig stjälk; detta är noterat vid ett par tillfällen (se nedan). I alvarvätar förekommer en påtagligt finflikig form.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Revsmörblomma trivs i fuktig, näringsrik jord. Den är kulturgynnad och förekommer i fuktig ängsmark och åkermark, ofta i vintervåta svackor (på sommaren kan växtplatsen vara helt uttorkad och jorden nästan bar), dikesbottnar, vägdiken och vägrenar. Den finns också på dåligt dränerad, trampad mark, åkervägar och gårdsplaner, i trädgårdar som ogräs i rabatter och grönsaksland, ibland spridd med utkast till jordhögar på hällmark och soptippar. Revsmörblomma är en allmän art på Gotland, ofta med rika bestånd, vilket visar sig i den rätt höga andelen provrutor.

Englund (1942) redovisade revsmörblomma bland havsstrandens växter; han fann den framför allt på nordöstra kustens frodiga strandängar (i övers.): ’där arten växer i sumpaktiga fördjupningar, vid bäckar eller på sumpiga och eutrofa ståndorter. Helt övervägande ser man emellertid arten på kulturförändrade ståndorter, i avloppsdiken, i fördjupningar som trampats upp eller gödslats av djur liksom på tånggödslade sumpiga platser.’ Martinsson (1997) nämnde revsmörblomma som dominant art i ”öppet sumpkärr av högstarr-ört-typ”, med beräknad areal av 627 hektar på Gotland. Dessa kärr användes tidigare för slåtter, men växer nu igen med högörter och vide.

Vi bedömer revsmörblomma som ursprunglig på fuktängar, kanske också på vissa typer av strandängar.

Revsmörblomma har sina ursprungliga växtplatser på fuktiga, leriga lokaler på stränder och i bland- och lövskogar liksom i sumpskog. Arten är starkt kulturgynnad och man finner den på näringsrik, lerig jord i betesmarker, på trädor och åkerrenar, på ladugårdsbackar och vägkanter, i trädgårdar, diken och på skräpmark. Revsmörblomma tycks ha blivit vanligare på senare år, förmodligen beroende på att den är kvävegynnad och klarar igenväxning bra.

Revsmörblomma växer ofta som underväxt till högre örter, buskar och träd och bildar nya småplantor från frö under denna täta vegetation. Den hittas på uppgrävd jord även om den inte finns i vegetationen därintill. Enligt Milberg (1990) är den en fröbanksväxt. Den sprider sig också långt och snabbt med ovanjordiska utlöpare, som kan bära fem icke rotade plantanlag och bli mer än en meter långa. Revsmörblomman är ett snabbväxande och svårutrotat ogräs i odlingar på fuktig mark. Bladrosetterna övervintrar gröna. Den blommar i skogsstjärnans, ekorrbärets och linneans tid, men kan ogräslikt fortsätta blomningen även senare.