äkta förgätmigej

Gammal bofast art.

1561 Myosotis scorpioides L.

Syn.: M. palustris (L.) Hill

This polymorphic species is widely distributed in mast of Eurasia and N. America. M. nemorosa Bess., M. praecox Hülph. and M. serotina Hülph. are included. The species s. lat has been introduced into N. and S. America and New Zealand. In S. Europe subsp. laxiflora Rchb. dominates.

Äkta förgätmigej är ursprunglig men kulturgynnad. Den fleråriga arten växer på liknande ståndorter som sumpförgätmigej M. laxa ssp. caespitosa men är något mera näringskrävande. De vanligaste växtplatserna finns på bäck- och åstränder samt i kärr och fuktstråk i naturbetesmarker.

Läkeört vid vattendrag, stränder, och kärrängar, allm. på Närkeslätten, i Skogsbygden delvis täml. allm. Ansågs vara mycket sparsammare än sumpförgätmigej på Hjälmarens landvinningar (Morander 1986).

Myrin 1832.

Sumpiga stränder vid sjöar och vattendrag, sumpängar, sumpskog vid bäckar och källstråk, bäckutlopp, diken, även sötvattenpåverkade havsstränder. - 61 (24).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Äkta förgätmigej växer på fuktig–blöt, ofta näringsrik mark, i bäckar, diken och kanaler. Den hittas även i fuktängar, kärr och på strandängar. Dessa lokaler beskrivs ofta i termer som högörtängar eller högstarrkärr. Sällsynt är äkta förgätmigej funnen i fuktiga skogar och på gyttjiga havsstränder. Äkta förgätmigej växer på Öland tydligt blötare än släktingen sumpförgätmigej M. laxa och de flesta lokaler håller vatten en stor del av året.

Äkta förgätmigej är ganska ovanlig på Öland, något mer spridd är den på de sydöstra och östra delarna samt i södra delarna av Mittlandet. För övrigt finns glest med fynd över större delen av ön. Öland sluttar som bekant från västra landborgen och österut, varför de östra delarna har fler lämpliga bäckar och kanaler som kan hysa arten. En viss tillbakagång har skett även om utbredningsmönstret känns igen från Sterner (1938). Utdikningar med åtföljande dränering av landskapet har varit ogynnsamt för äkta förgätmigej som behöver pålitligt blöta lokaler. Speciellt förekomsterna nedanför västra landborgen har försvunnit när de källor och bäckar som förr kastade sig nerför kalkstensbranten har sinat. De dämningsprojekt som pågår på Öland kan på sikt ge fler lämpliga växtplatser för äkta förgätmigej. Jämfört med Sterner (1938) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Äkta förgätmigej har delats upp i två underarter: bäckförgätmigej subsp. scorpioides och praktförgätmigej subsp. praecox. Praktförgätmigej beskrevs av Hülphers (1927), då som en egen art. Den växer på havsstrandängar längs Östersjön. Kännetecknande för den är en tidig blomning (maj–juni), stora blommor (kronan 10–12 mm bred) och stora delfrukter (2,0–2,5 mm långa). Hos bäckförgätmigej sker blomningen på Öland i juni–september, blommorna är 6–9 mm breda och delfrukterna högst 1,5 mm långa. Praktförgätmigej har inte beaktats under inventeringen och dess ställning är omtvistad. Det finns några fynd av äkta förgätmigej från havsstränder men de fynden är gjorda senare på säsongen.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, fuktig till blöt miljö: bäckar, åar, bryor, sumpområden och fuktmarker; även diken, kanaler och någon gång i agmyrskanter. Äkta förgätmigej växer något blötare än vanlig sumpförgätmigej M. laxa ssp. caespitosa. Arten har stora luckor i utbredningen. Den är dock vanlig längs Gothemsån (jfr Linnés uppgift ovan). Arten kan emellertid också vara inkommen här i samband med utdikningarna vid mitten av 1900-talet; vi har bara hittat ett par äldre uppgifter från högt upp i Gothemsåns vattensystem, Romamyr och Källunge. Dagens frekvens överensstämmer med Johanssons (1897) bedömning ”Flerst.”.

Äkta förgätmigej växer på blöt, näringsrik jord vid stränder av åar och sjöar samt på sötvattenstrandängar, mader och i källdråg i betesmarker, även i diken och någon gång i sumpskog.

Äkta förgätmigej är uppseendeväckande och lätt att känna igen när den i linneans tid, tidigt på sommaren, har mängder av stora blommor. Mot slutet av säsongen är blommorna mindre och arten kan förväxlas med sumpförgätmigej. Blomningen börjar i linneans tid och fortsätter till ljungens, men enstaka blommor ses ända in i höstfärgernas tid. Arten är flexibel och kan växa både utan konkurrens i en torrlagd stenig forsfåra, som ibland genomspolas och inne under hög vass. Den gynnas av bete. Just efter att isen har försvunnit hittar man dess gröna skott under fjolårsgräset.