pilört
Persicaria lapathifolia
Mer information om arten
Pilörten angavs som allmän eller tämligen allmän under tidigt 1800-tal. Den är säkerligen mycket gammal i landskapet och kom troligen in tidigt med människan. Möjligen är strandformen ursprunglig.
Arten har stor förkärlek för jordhögar, gödselstackar, åkerdiken, upplagsplatser och odlad mark av allehanda grödor. Detta framgår tydligt av följearterna där åkerspärgel (43%) är vanligast, följd av svinmålla (31%), gatkamomill, trampört och hampdån.
I naturliga miljöer har växten bara hittats på stränder. Vid havet är de flesta fynden gjorda i anslutning till tångvallar eller fågelgödslade hällkar. Vid sötvatten hittas den ibland på fasta stränder vid näringsrika sjöar och vattendrag – ofta på betade strandängar eller vid badplatser.

Ekologi

Pilört tillhör landskapets vanligaste ogräs. Den är uppenbart konkurrenssvag och ljuskrävande och trivs på öppna marker med naken näringsrik jord i anslutning till kulturen.

Variation

Vanlig pilört, ssp. pallida, är den vanligaste underarten. Den finns belagd från många lokaler. Strandformer är ofta
klenare med glesa ax och liknar då bitterpilört. De tillhör sannolikt underarten strandpilört,
ssp. lapathifolia, som även uppges från Gästrikland av Jonsell (2000). Strandpilört finns belagd från Dalälven vid Tegelbruket i Österfärnebo 1932
(G. Lohammar i UPS).

Utbredning

Vanlig (84% och 497 noterade lokaler).
karta