gullpudra

Gullpudra är ursprunglig. Den växer främst på näringsrik mark som översilas av källvatten eller mera diffust framträngande grundvatten – bäckdalar och bäckraviner, alkärr, askdungar och fuktstråk i sluttningar med skog eller öppen betesmark.

Kulturskyende källdragsväxt, ojämnt förekommande men allm. i Viby (Nilsson 1978). Den ansågs vara vanlig längs norra Hjälmarstranden (Blomberg 1865a) och uppträder nu täml. allm. i Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986).

Gullpudra växer i källdrag, bäckar, klibb- och gråalkärr etc. Undantagsvis klättrar den halvmeterhögt i mossiga branter som S om Backen i Asker 1991. I sumpgranskogen längs bäcken NÖ om Skumparberget i Ödeby fanns 1992 flera 100 m² fördelade på flera bestånd.

Odlad: ”af undertecknad ej funnen i Ramundeboda socken, men inplanterad av mig vid Lassåna 1906 och har betydligt förökat sig” (A. Ljunggren på herbarieetikett i LAXÅ).

Gullpudran växer i artrika fuktskogar med rörligt grundvatten, gärna på mycket lös, gungflyartad mull kring källor och bäckdråg, i bäckraviner, alkärr och diken med rörligt vatten. Arten är känslig för utdik­ning och avverkning i sådana miljöer.

Europa, västra Asien. I Sverige upp till södra Norr­land.

Spridd med något ojämn frekvens. Utbredning i hög grad edafiskt (geomorfologiskt) betingad. Torde i Bergslagen vara något vanligare än som framgår av utbredningskartan. Utbredningstyp: U.

Gammal bofast art.

Myrin 1832.

Inplanterad N om utbredningsområdet i Arnäs källdrag i lövskogsbryn N Höglandssjöns SO-del 800 m O Gimåtbron ett par ex insatta i början av 1960-talet, ymnigt 1985 (P. Edstedt), 1986! h.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Linsälls Wålar."

1037 Chrysosplenium alternifolium L.

This polymorphic species is widely distributed in Eurasia and partly N. America. In addition to subsp. alternifolium in Europe and W. Siberia some lower taxa are distinguished, above all subsp. tetrandrum (Lund) Hult., an arctic-alpine, circumpolar plant (Hultén, Circumpol. Il, p. 92 and map 83), which is presented on a separate map, no. 1038. Further, subsp. sibiricum (Ser.) Hult. in a large area in C. Siberia and E. Asia, subsp. japonicum (Maxim.) Hult. in Japan and subsp. iowense (Rydb.) Hult., with a probably disjunct distribution in N. America, are mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 206.

Gullpudra växer på fuktig eller våt, näringsrik mulljord i kontakt med rörligt mark- eller ytvatten. Särskilt ofta finner man den vid källor och bäckstränder i skogsmark (både lövskog och granskog). Den förekommer även i alkärr och alsumpskog (med rörligt markvatten), där den håller till i de vegetationsfattiga partierna mellan tuvorna eller i kanten av dessa. Arten skyr dock inte öppna förhållanden och ses ej sällan vid källor i betade sluttningar. Vid igenväxning kan den bilda massbestånd på sådana platser innan mera högvuxna arter så småningom tar över.

Gullpudra växer halvskuggigt på våt, näringsrik och gärna översilad mark med rörligt grundvatten. På Öland är den funnen i alsumpskog och vid källdrag. Den enda aktuella lokalen är ohävdad och saknar någon form av skyddsstatus.

Gullpudra är mycket ovanlig på Öland och har i dagsläget endast en lokal; den är utgången från två sentida växtplatser. Den ena lokalen har exploaterats till golfbana och på den andra har troligen hydrologin ändrats så att gullpudra missgynnats och försvunnit. Arten riskerar att försvinna från Ölands flora om den kvarvarande lokalen öster om Högby kyrka skulle påverkas ogynnsamt.

Gammal, bofast.

Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010): ”växer vid kvarnen mellan Eksta och Levide”. I tryck hos Rosén & Wahlenberg (1821) som refererade samma lokal (inom parentes) med hänvisning till Landeberg och Kolmodin (Israel Kolmodin, som lämnat uppgifter till Rosén). Johansson (1897) avfärdade uppgiften med ”Nu finnes ej växten därstädes och är ej heller representerad i herbarier”.

Gullpudra växer i halvskugga till skugga i fuktiga till blöta skogar, såväl lövskogar av alla slag som granskogar, dessutom i alkärr och andra sumpskogar. Särskilt ofta ser man den i närheten av källkärr och utmed bäckar och källflöden på mjukt, sumpigt underlag, ofta tillsammans med bäckbräsma. Arten tycks ha ökat något på senare tid, möjligen beroende på den ökande skogsarealen.

Gullpudrans frön serveras blanka och brunröda i den eleganta lilla skål som det ljusgröna fröhuset bildar när det öppnar sig. De har inga för myror lockande bihang. De skakas ur skålen om man råkar sparka på den, men hur de för övrigt sprids är okänt för oss. Det kan vara långt mellan de platser vid källor som lämpar sig för arten och den har en ojämn utbredning som möjligen skulle kunna vara ett resultat av spridningssvårigheter. I jord där gullpudra har etablerat sig blir den kvar i fröbanken, vilket visar sig i rotvältegropar eller körspår, där den gror tillsammans med andra fröbanksväxter. Gullpudran blommar i blåsippans tid och fortsätter in i skogsstjärnans. Den har mogen frukt mycket snart efter blomningen. Bladen övervintrar gröna.