Andmat är ursprunglig. Växten angavs som allmän i Gävletrakten vid mitten av 1800-talet. Arten kan under 1900-talet ha gynnats av näringsrikare vatten men missgynnats av igenväxning och mindre öppet vatten i odlingslandskapet. Tidigare kända lokaler och fynd under inventeringen har samma utbredning vilket kan tolkas som att artens förekomst är ganska oförändrad.

De vanligaste följeväxterna är svalting (21%), kråkklöver, sjöfräken, bredkaveldun och topplösa. Vanliga följeslagare är också sprängört, vattenbläddra, dyblad och hästsvans. Andmat är vanlig längs kusten men förekommer bara i utsötade miljöer. Arten saknas helt i näringsfattiga skogstjärnar och i myrar. Växten anses sällan blomma och sätta frukt men detta har inte studerats under inventeringen. Andmat övervintrar med vilande flytande skivor eller som knoppar bland sjunkna blad.