Lopplummern förekommer i Sörmland i två ganska väl skilda naturtyper. Dels växer den i sumpskog och i skogskärr på socklar och i kärrkanter, dels på skuggiga berghällar. I skärgården och vid sjöstränder finner man den ibland i öppet läge i genomsilade klippspringor. Sådana exponerade exemplar är vanligen styvare, gulgrönaktiga med kortare, mer tilltryckta blad än skuggformerna. De liknar därigenom de nordliga former som beskrivits som subsp. arctica. Det är emellertid, åtminstone i Sörmland, säkert beroende på växtplatsens ljus- och fuktighetsgrad. På berghällslokaler står arten ofta i små skaror (ibland 100-tals plantor) på grund av stark groddknoppsförökning. På fuktig mark växer den däremot vanligen enstaka. De enskilda plantorna är ofta långlivade och kan bli mer än 30 år.
Första fynd
Först rapporterad från Bettna Åkerö i skogen (Luut 1769).
Bygdenamn och bruk
I Sörmland kallades arten ”lusgräs” (Carlsson 1791). Äldre personer har berättat att avkok på lusgräs ännu på 1900-talet användes som medel mot ohyra på kreatur (Trosa på 1960-talet HEW).
Utbredning
Lopplummer förekommer över nästan hela världen. I Sverige finns den genom hela landet.
I Sörmland mindre allmän – (17%).
