Strandkvickroten växer på flygsand i strandrågbältet. Den aktuella lokalen på Utö är säkert identisk med Asplunds ursprungliga fyndställe. Arten växer bara på ett mindre område och saknas helt på sandfälten vid det närliggande Storsand. På Nåttarölokalerna har den inte kunnat återfinnas. Där växer idag täta bestånd av sandrör, som inte fanns där tidigare, medan strandkvickrot verkar ha försvunnit. Strandkvickroten har säkert invandrat till sina skärgårdslokaler med havsdriften direkt från Gotland eller Baltikum. Arten är också uppgiven för Stora Sand på Ålö (Uhr & Wallentinus 1983). Belägg saknas och arten har förgäves eftersökts. Förmodligen är den, som ofta sker, förväxlad med sandformen av vanlig kvickrot.

Hos oss förekommer endast subsp. boreoatlantica (subsp. juncea finns vid Medelhavets stränder). Regionalt rödlistad – hotklass R (regionalt hotade).