Rönnen är Sörmlands mest spridda träd. Under 1800-talet var den mer sparsam än nu och anges ofta som ”spridd” i de äldre lokalflororna (Luut 1769, Lundequist 1827). Vid Mälaren, Hjälmaren och vid havet var den vanligare (Carlsson 1791, Ekström 1828, Hellbom 1851). Den nutida höga frekvensen i hela landskapet har uppkommit under det senaste århundradet. Rönnen tycks i likhet med övriga Sorbus-arter vara ursprunglig i örtrik klippvegetation, både på kalk och andra bergarter. Dessutom växer rönnen i olika slags öppnare skogar samt hagar och bryn kring odlingsmarker. Inne i barrskogen är rönntelningar vanliga, spridda av fåglar, men ofta ej blommande. Grova gamla rönnar är sällsynta. De uppträder främst i hagmarker. Ett exempel är en rönn vid Skillingsnäset i Västermo som har en stamomkrets på drygt 3 m. Rönnen förekommer ofta planterad som gatuträd i städer och tätorter. Rönnen har ofta rik fruktsättning och är av stor betydelse för strykande fåglar under höst och vinter.