kal stenros
Rosa canina
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götalands och Svealands kusttrakter. I Sörmland allmän till tämligen allmän vid Mälaren och i kustnära områden, sällsynt i inlandet samt i yttre skärgården – (34%). Frekvensen möjligen överskattad beroende på sammanblandning med följande. Stenrosen är mer värmekrävande än nyponrosen. Vid Mälaren liksom vid kusten växer den i bryn, vägkanter och hagmarker. I inlandet finner man den bara i de varmaste sydslänterna. I skärgården växer den i klippskrevor. Liksom nyponrosen har den ökat starkt under 1900-talet genom hagmarkernas igenväxning.
Första fynd
Först rapporterad från Brännkyrka Långbro (Lundequist 1827), som R. canina avirens Wahlenb. Liksom alla äldre uppgifter är den något osäker. Vilda rosor av denna och andra arter kallades i Sörmland ”törnros” eller ”törnblomma”. Busken kallades ”törnbuske”. Torkade och rensade frukter, ”njupon” användes av allmogen på Mörkö ”till fyllnad i Tårtor och Cremer vid gästabud” (Ekström 1828).
