Europa. I Sverige sydlig, upp till Värmland, Dalarna och Gästrikland. I Sörmland allmän – (54%). Almen är förmodligen ursprunglig utmed kusten och vid Mälaren och Hjälmaren. På sådana lokaler förekommer den framför allt som inslag bland andra lövträd i näringsrika lundar med hög förekomst av krävande lundväxter. Ställvis, t.ex. vid Mälaren, före kommer tämligen gamla, rena almbestånd. Almen planteras också sedan gammalt i parker och på kyrkogårdar, och i större delen av Sörmlands inland ger almen intryck av att uteslutande förekomma på det ta sätt samt som förvildad i omgivningarna. Almen ökar för närvarande starkt och numera är småplantor av alm vanliga i tätorterna inte minst som ogräs i häckar. Almbeståndet i Sverige hotas nu av ”alm sjukan” en svampsjukdom som sprids med alm splintborren. De sörmländska almarna har hittills drabbats endast obetydligt, men almsjukan utgör ett hot, särskilt mot de gamla och grova almarna som även är värdorganismer för flera rödlistade insektsarter. Landskapets grövsta alm med en omkrets på över 6 m finns på Lindön i Härad.