I Sörmland tämligen sällsynt, mest i landskapets centrala och västra delar – (8%). Åkerkullan är ett ettårigt åkerogräs, främst på lätta jordar, vanligast i skogs- och mellanbygder, men sällsynt på slättlandet. Förr var åkerkullan vanlig bland säden, men den är mycket känslig för besprutning och missgynnas i nutidens starkt gödslade, täta åkrar. Arten har en tämligen rik fröreserv i marken och vanligen ser man den i åkerhörn eller på trädor, någon gång också i torr ängsmark. Både Hofberg (1852) och Thedenius (1871) anger den som allmän i landskapet. Åkerkullan har minskat dramatiskt sedan 1900-talets början. I Bogsta där den noterades som allmän av Lindström (1891), har den inte kunnat återfinnas på någon lokal. Minskningen har pågått under inventeringsperioden och kommer säkert att fortsätta. Arten har på senare år även spritts med gräsmattefrö.