käringtand
Lotus corniculatus
Mer information om arten
Europa. I Sverige sydlig, spridd upp till Norrbotten. I Sörmland mycket allmän och jämnt spridd, sällsynt i yttre skärgården – (90%). Käringtanden är flerårig och förmodligen ursprunglig i torr lågväxt gräsmark av olika slag, även på havsstränder. Oftast finner man den i kulturskapade miljöer som vägrenar, skärningar, järnvägsområden och andra skräpmarker. Den var förr allmän i ängar men är också starkt betesgynnad och finns i nästan alla naturbetesmarker. Ofta förekommer den utmed skogsvägar och längs stigar i tidigare betesskog och dyker upp på markberedda hyggen som ett minne från svedjebrukets och skogsbetets tid. En storvuxen, mer upprätt form, var. sativus – foderkäringtand, har under senare år kommit in med gräsfrö på vägkanter och gräsplaner. Den är varaktig på sina växtplatser.

Första fynd

Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). ”Blommorna användas af bondhustrurna till gul färg på linne” (Ekström 1828). Det enda lokalnamn som upptecknats för denna art är ”himmelrikets nycklar” från Råby-Rekarne.

Lokaler

Lokaler för foderkäringtand:
Björnlunda nära kyrkan i gräsmatta 1995 (HRY).
Botkyrka Eriksberg S om Kumla gamla tomt i gräsinsåning 1997 (GOD).
Brännkyrka Johanneshov på Kolerakyrkogården 1997 (Bot. Sällskapets ruderatexkursion).
Grödinge Hästhagen vid vägskälet 1997 (RIS).
Hölö Skillebyholm i slagen vall 1994 (LKA S).
Länna Källdalens gård vid lv 1998 (LKA S).
Ytterjärna Nibble vid Kulturhuset i rabatt 1994 (LKA S).