Mellaneuropa, Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (86%). Nysörten är flerårig och påträffas på kulturskapade marker av många slag, främst dikesrenar, skogsbryn, övergivna åkrar och vägkanter. Särskilt vanlig är den på övergiven, gärna något försumpad åkermark. Nysörten är en relativt ny medlem i landskapets flora. Under 1700-talet var den ännu okänd, men kom under 1800-talet in med utländskt vallfrö. Vid 1800-talets mitt var växten ännu en stor sällsynthet (Hofberg 1852). Den ökade därefter explosionsartat för att i början av 1900-talet vara rätt allmän t.ex. i Stockholmstrakten (Andersson m.fl. 1914). Växten har gynnats av utdikningar och av vallodling och ökningen har under 1900-talet fortsatt, särskilt i skogsbygderna. En form med fyllda korgar – vitpyttor odlas sedan gammalt i trädgårdar men har inte påträffats som förvildad.