Lundvårlöken förekommer i fuktiga lundar eller alkärr tillsammans med svalört, vårlök och dvärgvårlök. Den saknas både i de något torrare vitsippsmattorna och i de blötare gullpudrabestånden. Arten tillhör växtgeografiskt de mellaneuropeiska lövskogarna. Till sina mellansvenska lokaler har den säkert, i likhet med t.ex. buskstjärnblomma, kommit med införda trädplantor. I Sörmland är arten i nutiden endast funnen nära Fållnäs i Sorunda, men där växer den rikligt på flera lokaler. Kanske är den förbisedd på grund av den tidiga blomningen. Lundvårlöken har utan framgång sökts på andra lämpliga lokaler på Södertörn (HEW).

Ett äldre belägg från Hyltinge Sparreholm upptäcktes nyligen i Riksmuseet där det legat felbestämt som G. arvensis. Kers (1972b) tolkade förekomsten på Södertörn som rester av en tidigare mer vidsträckt utbredning under värmetiden efter istiden. De två först upptäckta bestånden vid Fållnäs finns emellertid på mark, som på 1800-talet planterats med bok, ek, ädelgran, svarttall och douglasgran. Det ligger därför nära till hands att anta att lundvårlöken här inkommit med trädplantor och sedan spritt sig till övriga lokaler, som alla ligger vid småvägar som passerar bestånden vid Fållnäs. Arten är i varje fall ännu inte funnen i liknande men mer isolerade lokaler i närheten, vilket även gäller kulturföljeslagarna svalört och vårlök.