Mellan- och Sydeuropa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige förvildad mest i Götaland och Svealand. I Sörmland tämligen allmän – (21%). Fläder är en gammal, ännu odlad medicinalväxt som använts både på apoteken och i hemmen för olika huskurer. Sedan länge har den odlats vid prästgårdar och i byar främst för framställning av flädermos som ansågs ”som ett slags universalmedicin och ett ypperligt svettdrivande medel” (Linné 1755). Flädern är frostöm i Svealand och förvildas normalt knappast i naturen som den gör i sydligaste Sverige. Kring Mälaren växte flädern ”vid byar och gårdar, alltid så mycket, at mos kunde kokas af bären, åtminstone till husbehof ” skriver (Fischerström 1785). På landsbygden anträffas fläder som kvarstående eller förvildad kring hus och gårdar, vid ladugårdsväggar och i trädgårdar, aldrig i ren skogsmark, vilket skiljer den från druvfläder. I det milda Stockholmsklimatet frösprids fläder av trastar. På obebyggda fläckar, som på Södermalm ofta består av gammal sopmull ser man självsådd fläder nästan allestädes, från små groddplantor till förvildade träd. Detta är ett relativt nytt fenomen. Wikström (1840) nämner överhuvud taget inte arten som vild annat än från ”landsbygden”. I innerstadens täppor där den säkert fanns, ansågs den odlad. En starkt flikbladig form, f. laciniata, är funnen i Eriksdalslunden i Stockholm 1994 (HGU S). Hybriden med druvfläder är i Sörmland anträffad vid Korslötstippen i Trosa-Vagnhärad 1997 (HRY S).