Fältvädd växer i Sörmland endast på Mörtö i Stockholms skärgård där den är allmän på kalkhällmarker. Den saknas helt på alla öar med liknande kalkmarker i närheten. (Det finns en äldre, förmodligen osäker uppgift från Runmarö i Uppland). På Bunsö, varifrån den också rapporterades, har den aldrig återfunnits – kanske beror uppgiften på ett misstag. Arten gynnas förutom av kalk även av ett varmt solrikt klimat. På Mörtö finns fältvädden tillsammans med alvararv och några andra arter som antyder direktspridning från Gotland.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige sällsynt till södra Uppland, vanlig endast i Skåne, på Öland och Gotland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (3 rutor).
Lokaler
Nämdö Mörtö* flerstädes, vanlig på kalkhällmarker över hela ön 1988 (HEW S).
Äldre fynd: Nämdö Mörtö, Bunsö (C. Stenhammar enl. Wahlenberg 1826) = öarna kring Dalarö (Hartman 1832). En uppgift från St.Malm Ändebol 1867 (C.F. Elmquist S) är helt säkert felaktig. Det är inte troligt att arten någonsin funnits i Ändebol eller ens någonstans i närheten. Elmquists lokaluppgifter från 1860-t. är ibland tvivelaktiga. För en diskussion av trovärdigheten av somliga av Elmquists lokaluppgifter, se kommentar till flentimotej i Hallands Flora (Georgsson m.fl. 1997).