Flockarun är tvåårig och växer i något fuktiga, ogödslade gräsmarker, gärna intill stränder, tidigare säkert i slåtterängar. Arten har minskat sedan förr och troddes vara utdöd på sina sörmländska lokaler som var de enda i Svealand. Den har emellertid återfunnits på några restlokaler i den centrala delen av landskapet. Bestånden är individfattiga och artens fortbestånd i området är allvarligt hotad. Växtplatserna behöver vårdas genom bete om arten inte skall försvinna helt.
Europa, Nordafrika, Mindre Asien. I Sverige enstaka landskap upp till Sörmland. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt (2 lokaler).
Lokaler
Bettna Bo hage på tomt vid Yngarens strand NV om båtplatsen 1983 (HEW & POK S), ca 10 ex. 1992 (HEW S), 7 ex. 1998 (BKA & LKA).
Lerbo 400 m SO om Grannäs (Genberg 1982), 1982 (HRY S), nära 100 stora ex. 1998 (BKA & LKA S).
Äldre fynd: Bergshammar Kärrbo 1903 (S. Lindgren S). Bettna Åkerö (Thedenius 1855). Björkvik vid Yngaren (Thedenius 1871). Bogsta Törnby 1 ex. 1891 (Lm S) = nära ”Myrkärret” (Lindström 1891). Lerbo ”södra Lerbo” (Almquist 1952b). Råby-Rönö Utåker 1862 (Ind S). (Några äldre litteraturuppgifter från kustområdet beror på sammanblandning med kustarun). Ett belägg från St.Malm Ändebol 1865 (C.F. Elmquist S) är högst osäkert. Förekomsten är ej rapporterad i Thedenius (1871) som annars ofta återger Elmquists fynd. Se notis om Elmquists lokaluppgifter under fältvädd.