Stenkrassing växer i skrevor på kalkberg tillsammans med andra ettåriga örter. Den är höstgroende och varierar starkt i antal mellan olika år beroende på väderlek.
Västeuropa, Medelhavsområdet. I Sverige i södra Götaland, på Öland och Gotland samt i Stockholms skärgård till södra Uppland.
Första fynd
Först rapporterad från Utöns norra ände (Hartman 1820). En äldre opublicerad uppgift finns i en handskriven resebeskrivning av Linnélärjungen Anders Tidström som den 24 maj 1756 på varphögarna vid Utö gruva fann ”Lepidium petraeum; som inom Sveriges gränsor icke förr är observeradt mer än att hon wäxer på Gottland; där föga öfwer 2 tum men här dubbelt och öfwer” (Tidström ms).
Utbredning
I Sörmland sällsynt men lokalt riklig i skärgården och vid kusten - (16 rutor). Förbisedd på grund av sin litenhet och tidiga bortvissnande efter blomningen.
Lokaler
Hölö Ängsnäsets udde, Fridö* (HEW).
Nämdö Nämdö vid Bunkvik (RSU), Mörtöklobb*, Mörtö* vid sydspetsen 1993 (HEW S), Skabban (HEW).
Ornö Långbäling*, Mellankobbarna (HEW).
Trosa-Vagnhärad Furholmen* vid Rundbergsudden V om båtplatsen 1993 (HEW S), Jättarsberget 1979 (HRY), Klubben*, Skorvan* (HEW).
Utö flerstädes rikl. t.ex. vid Ängsbergen, Kvarnkärrberget, Gruvbyn*, Kroka, Järnholmen (HEW), Huvudklinten (MWA).
Äldre fynd: Hölö Fridö (Hofberg 1852), 1862 (P. Öberg UPS); Mörkö Mörkö (Aul/SV), Oaxen (Thedenius 1871); Nämdö Västerby, Mörtö, Uvö, Mörtöklobb (Ad/SV); Ornö Ornö flerstädes (Wahlenberg 1826), Långbäling (Ad/SV); Torö ”nära Landsort” före 1852 (M. Vester S); Trosa-Vagnhärad Klubben (Thedenius 1871), Furholmen i norr 1938 (MRY SBT), Skorvan 1959 (MRY SBT), Rudskär, Gälö (Ad/SV); Utö Utö 1817 (C.J. Hartman UPS), 1864 (E. Carlsson SBT, UPS), 1912 (Ad UPS), gruvan (Björnström 1853), norra änden (Hartman 1832), 1849 (F.J. Björnström S).
Från Nyköpings skärgård finns några äldre uppgifter: Nicolai Flaten 1865 (C.F. Elmquist S); Bälinge Galten (S.O. Westerberg S) och Trattklabben (Thedenius 1871). Inget av dessa skär har säkert kunnat identifieras på moderna kartor, men uppenbarligen fanns arten på flera platser i Nyköpings skärgård under 1800-t. Det finns en ö, Galtryggen, och ett minimalt skär, Galten, utanför Oxelösund och ett annat med namnet Flatklubben utanför Enskär i Bälinge, men det är ovisst om det är dessa som avses.
