Lentåtel är inkommen med vallodlingen under 1800-talet och 1900-talets början. Den växer nästan uteslutande på åkerrenar, mest på magra jordar. Arten sprider sig vegetativt med krypande jordstammar och bildar därför alltid mer eller mindre vidlyftiga bestånd. Ibland finner man den på liknande sätt på närliggande vägkanter. Inga tecken på sekundär fröspridning har rapporterats från Sörmland. Förekomsterna är ofta gamla. Vid Edesnäs på Utö finns den ännu kvar efter 150 år, men arten kan vara svårupptäckt då hela bestånd ofta saknar vippor.