Östeuropa, västra Asien, Nordamerika. I Sverige genom hela landet. Norsk fingerört är variabel och möjligen har arten kommit till oss både från Östeuropa (subsp. norvegica) och från Nordamerika (subsp. hirsuta). Båda raserna har rapporterats från Sörmland men de är knappast morfologiskt urskiljbara här. I Sörmland ojämnt spridd. Norsk fingerört är allmän i västra Sörmland, mindre allmän i en zon öster därom och saknas nästan helt vid kusten och i skärgården samt i en stor del av Mälarområdet – (31%). Den norska fingerörten är vanligen ettårig och växer mest i öppen, oftast humusrik eller sandig jord på vägkanter, grusgropsbottnar, stationsområden och annan skräpmark, ibland i klippskrevor. Mer ovanlig är den på leriga marker. Arten förekommer också som ogräs i trädgårdsland. Förr påträffades den oftare än nu även i åkrar. Arten infördes förmodligen med utsäde under 1700-talet. Vid 1800-talets mitt var den spridd inom det nuvarande utbredningsområdet, men ännu tydligen sparsam (Hofberg 1852, Thedenius 1871). Arten har sedan dess ökat och gör intryck av att ännu befinna sig i spridning.