Fyrlingen växer på tidvis torrlagda stränder av tämligen näringsrika sjöar och havet, vanligen på mineralbotten. Arten finns dessutom i dammar och i grunda hällkar, särskilt på kalkhällar. I hällkar på bar humus gror fyrling vanligen efter augustiregnen och den sena växtsäsongen bidrar säkert till att den förbisetts.
Fyrlingen är numera mycket sällsynt i Sörmland och bara återfunnen i skärgården. Enligt Hofberg (1852) var arten under 1800-talet tämligen allmän på sjöstränder men detta är nog en över skattning och äldre fynd styrker knappast påståendet. Den tycks tidigare främst ha växt på Mälarens stränder samt på utsötade Östersjöstränder vid Stockholm och Nyköping.
Fyrlingen har gått tillbaka starkt på grund av igenväxning efter upphört bete och annan förändring av sjöstränder och i Sörmland är dess fortlevnad starkt hotad.
Europa, norra Asien, Nordamerika. I Sverige spridd, mest utefter kusterna.
Första fynd
Först rapporterad från Brännkyrka ”vid Mälarens stränder, här och där” (Lundequist 1827).
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt - (3 lokaler), möjligen förbisedd.
Lokaler
Nämdö Nämdö* Västanvik i hällkar NV om vägen S om ladan 1990 (HEW S), 700 m NNV om Västan vik mot Långvik i hällkar utmed körvägen 1998 (O. Larsson S), V om Östanvik i hällkar på kalkhällar 1990 (HEW S).
Äldre fynd: Brännkyrka i Mälaren flerstädes (Lundequist 1827), Liljeholmen (Wikström ms); Helgona Tjuvholmen 1865 (Ind S); Kung Karl Runna kvarn 1886 (C.A. Tärnlund LD), 1893 (M. Victorin GB, LD, S); Nacka Hammarby 1863 (P. Selander LD, S), Kolbotten (Wik ström 1840), Nyckelviken (GB/SV); Nämdö ungefär mitt på ön 1912 (J.W. Hamner S); Ornö Nybysjön (Ad/SV); Strängnäs Nabben 1854 (G.A. Björkman S), Nabbviken 1862, 1864 (E. Forsselius S), Norrstacken (P.W. Berggren S), Sundby 1900 (Sam S); Svärta Hasselö skans 1882–83 (H. Samzelius LD, S, UPS); Torö Örn i ett litet kärr 1929 (Ad S, Nannfeldt 1938), Stenstrand 1914 (E. Nordström GB), Landsort 1896 (J.O. Bergström S); Turinge Turingeån 1913 (T. Krok S) = Ståldammen vid Nykvarn 1931 (At/SV); V.Vingåker Ede vid Kolsnaren (Malme 1891b).