Mosippan växer på åsmaterial i gles tallskog. I Sörmland är den vanligen fåtalig. Artens föryngring gynnades tidigare av skogsbetet och den försvinner nu i takt med att risen breder ut sig. På flera tidigare kända lokaler har den sökts utan att kunna återfinnas. Hybriden mellan mosippa och backsippa växer på Kjulaåsen i Kjula där den är känd sedan början av 1970-talet. Denna hybrid är mycket sällsynt och är i Sverige bara funnen en gång tidigare – i Nätraby, Blekinge, 1932 där den senare inte har återfunnits. Hybriden har också rapporterats från Sachsen och Bayern i Tyskland. De här förekomsterna är sannolikt de enda kända i världen.
Europa. I Sverige upp till södra Norrland. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (4 lokaler).
Lokaler
Floda Köpingsåsen 200 m SV om Bie fotbollsplan 1990 (ACA), Knektbacken 1 ex. 1983 (HRY).
Kjula Kjulaåsen* 700–800 m SSO om Hjorts berga, täml. rikl. längs en sträcka av 100 m. tillsammans med backsippor och hybriden mellan dem 1978 (HRY), 1992 (HÅG & TCA), mindre än 20 ex. 1998 (LKA & OAN), 400 m NNO om Hjortsberga en mindre grupp 1992 (HÅG), ej återf 1998 (LKA & OAN).
Äldre fynd:
Dunker Ekensholm (Thedenius 1871), N om Klockarsjön 1943 (Almquist ms). Kjula Kjulaåsen vid Gröndal (Hofberg 1852), åskrönet N om Asplund, ett 50-tal grupper (Almquist ms). St.Malm Stallbacken nära torpet Stohagsstugan (Hofberg 1852), Glabol SO om Katrineholm (Malme 1936), ej återf. (BKA).