rödsvingel
Festuca rubra
Mer information om arten

Rödsvingeln är mycket variabel och systematiken svåröverskådlig. I Sörmland finns både sedan gammalt vilda former och sorter av skiftande härkomst, som i senare tid spritts med gräsmatte- och vallfrö. Inhemska former av rödsvingel förekommer i liknande ängs- och rikkärrssamhällen som fårsvingel men vanligare på något friskare gräsmark. De bildar vanligen utbredda bestånd på betade havsstrandängar ovanför högvattenlinjen. Kulturspridda, vanligen mer storväxta former finns numera i olika typer av frisk och torr gräsmark, särskilt utmed åkerdiken och vägrenar. Längs de större landsvägarna är insådd rödsvingel i olika former det dominerande gräset. Rödsvingel är också ett av de vanligaste gräsmattegräsen. Den meterhöga, bredbladiga jätterödsvingeln – subsp. megastachys har noterats från Brännkyrka på motorvägskanten mellan Sköndal och Skarpnäck 1996 (HGU S).

Första fynd

Först rapporterad från Bettna Åkerö spridd (Luut 1769).

Utbredning

Europa, norra Asien, Nordamerika. I Sverige allmän i hela landet. I Sörmland mycket allmän i hela landskapet – (91%).