kardvädd
Dipsacus fullonum
Mer information om arten

Den tvååriga kardvädden odlades förr, liksom vävarkarda för framställning av kardor i väverierna. Numera förekommer den någon gång odlad som prydnadsväxt och sprids då lätt med frö. Den är på flera håll funnen som förvildad. Arten förefaller öka i landskapet.

Europa, norra Afrika, västra Asien. I Sverige förvildad.

Första fynd

Först rapporterad från Lerbo Berget (Genberg 1982).

Utbredning

I Sörmland sällsynt – (20 rutor).

Lokaler

Björkvik Skarendal 1992 (MÅJ), Åsätter 1992, Seleboda 1992 (BKA).
Botkyrka Skäcklinge i grustag 1993 (RIS).
Brännkyrka Gamla Högdalstippen 1994 (HGU), Fågelsången (L. Stenberg), Gröndal 1994 (HEW).
Grödinge Himmerfjärdsverket 1995 (GOD, T. Strid & L. Ceder).
Helgona 400 m S om Marieberg (HRY), vid Nyköpingsån (SOJ).
Husby-Oppunda Tärnö i obrukat trädgårdsland 1998 (LKA).
Katrineholm Vikatippen 1998 (JEM m.fl.).
Lerbo Berget (Genberg 1982).
Nacka Skvaltan 600 m ONO om Nacka 1995, Vikdalsgränd 1995 (GOD).
Runtuna soptipp S om kyrkan, 1 ex. 1979 (HRY).
Trosa-Vagnhärad Trosa ned mot Hållsvikens båtplats, talrik i vägkant 1986 (HEW S).
Tyresö Fårdala på Korallvägen i plantering 1998–2000 (G. Rydberg & HRY), Centralv., Kumla (HGU).
V.Vingåker Vingåker mellan kyrkan och stn 1 ex. (HRY).
Ytterjärna 1500 m SV om kyrkan vid Stensta busshållplats 1993 (TER & N. Wikström S), 1998 (LKA), Nibble såg på schaktmassor 1994 (LKA S), Solvik (LKA).